Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett karolinskt slott (Strömsholm). Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8 Gunnar Mascoll Silfverstolpe
i den osedvanligt ymniga vegetationen äro de de första att hälsa
besökaren med karolinska ord.
Ehuru Strömsholm för Hedvig Eleonora synbarligen var ett slott,
dit hon kunde draga sig tillbaka från de representativa plikter, som
hon måste finna sig i och ehuru det av hennes son och sonson
huvudsakligen betraktades som mittpunkten i en jaktdomän, inreddes det
med fullt ståndsmässig prakt. Det i Slottsarkivet bevarade inventariet
från 1708, då åldtfrun Anna Catharina Slein fick husberådet under sin
vård, vittnar om att åtminstone den byggnad, som drottningen och
hennes familj bebodde, hade en allt annat än torftig prägel. Väggarna
voro beklädda med figurtapeter eller helst med gyllen- och silverläder.
I övre våningen var centralrummet riksänkedrottningens sal och här
skimrade från väggarna »Figur och Skogzgiernings Gyllenläder» och
vid en sida fanns en tronhimmel av grön damask, under vilken stod
ett bord med täcke av samma stoff. Drottningens intill belägna alkov
hade väggarna överdragna med »hvit muscus och isabell sidentyg» och
sängen hade praktfulla sparlakan. När Gustaf III omkring hundra år
senare (1776) besökte Strömsholm fanns av denna ståt så mycket
kvar, att den kom en intelligent man i konungens svit — Gustaf Johan
Ehrensvärd — att anställa betraktelser över inredningskonstens förfall:
»Vart man vänder sina ögon, så framvisar sig den nuvarande svenska
fattigdomen. Den tiden kunde man lägga an planer och utföra dem,
man kunde både bygga och möblera sina hus. Den gamla
kungsflygeln vid Strömsholm har ännu möbler, som till hofstaten nyttjas av
den prakt, att sådana nu icke utan känning kunna inköpas. Intet rum
har ej en guld- eller silvertygssäng. Sidentyg äro uti hvart enda rum.
De öfriga möblerna svara däremot.»
Hundrafemtio år efter det att Ehrensvärd nedskrev dessa
reflexioner återstår icke mycket av den barockapparat, som gav en
konungslig karaktär åt Hedvig Eleonoras hus. Undantar man några porträtt
av drottningens släktingar, så ha de på Strömsholm bevarade
karolinska möblerna och konstföremålen en karaktär, som snarare för tanken
till, att detta var Carl XI :s och hans sons jaktslott än ett av
riksänkedrottningens lustslott. I den gustavianska våningen hänga
Ehren-strahlska djurmålningar och ett par av samma mästare utförda
porträtt av den uråldriga stovaktaren Hendrik Finne och av en annan
hovets trotjänare Peder Frestare, båda försedda med långa inskrifter,
som undvika ali barockgrannlåt. Och uppe i en fatbur förvaras dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
