Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mollösund. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mollösund 249
ii 7
nert eller en brigg ligger för ankar här ute. Vid denna tid slog man
sig mer och mer på fraktfart och seglade icke blott på inrikes utan
även på utrikes hamnar. Det är emellertid först efter mitten av
århundradet, som detta näringsfång får någon större betydelse för
Mollösund, och vi hålla oss därför i denna skildring till huvudnäringen —
storsjöfisket.
Det är en dag i februari månad. Ute på Mollön är det liv och
rörelse, ty bankskutorna, som under vintern stått uppdragna på land,
skola i sjön. Något ishinder finnes icke längre, och man måste raska
på för att komma i tid ut till nordsjöbankarna och få något med av
gö-långan, som den feta februarilångan kallas. Skulle isen ligga fast
vid land något år, får man såga ut rännor för skutorna. Dessa äro
inga småbåtar — de mäta 19 alnar i kölen och 23 alnar över stäv —
och man får iakttaga försiktighet vid sjösättningen, eljest kan lätt en
olycka ske. Vanligtvis hjälpas två båtlag åt, och då blir det tjugufyra
kraftiga karlar att hugga i, där det behövs.
Skutan står med aktern upp emot land, så att man kan hugga en
hake och en tross i roderlyckan och hålla an, medan buksläpan och
klamparna, på vilka den skall glida:, såpas in ordentligt. Nu slås alla
stöttor undan, man ger efter i repet, och under hurrarop och skrik
glider skutan lätt i sjön. Innan hon ligger vid bryggan, har den korta
dagen lidit, och det är tid att göra sig i ordning för kvällens stora fest,
skutolet. Detta hålles i tur och ordning ena året hos en, andra året hos
en annan av delägarna i skutan. Muntrationen består av spel och dans
till långt in på natten, trakteringen är enkel nog, den utgöres av
flepp. Denna dryck, som bohuslänningarna antagligen lärt sig av
engelsmännen under det stora sillfisket och som de älskade mer än ali
annan, tillreddes av svagdricka med ivispade ägg och brännvin samt
värmdes i en kittel.
Nästa dag plockas barlasten ombord. Stenen sorteras väl, och den
största lägges midskepps. Därefter sker riggningen. Skutan tages
bort till mastkranen, och de tre masterna resas. Först måste man
likväl lägga en slant under stormasten för att få god tur. Under
vintern har tågvirket tjärats och lagats, så att allt är fixt och färdigt,
både vant och löpande gods. Seglen ha också blivit omsedda och
tjärade. Kvinnorna ha haft brått att spinna och väva hampa till nya
dukar i stället för dem, som varit förslitna. Sedan riggningen är klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
