Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunglig ceremoni. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jo
Sigurd Wallin
som icke drar sig för att ge kroppslig framställning åt föreställningar,
som senare tiders uppfattning helt förvisat bort från området för en
dylik konkretiserande symbolism.
Det förefaller av åtskilliga gamla bruk, som om rent av
föreställningen om den dödes definitiva avträdande från denna världen vore
närmare bundet till jordfästningen än till själva dödsfallet. Då man
den sista natten före jordfästningen plägade samla den dödes vänner
omkring honom till ett gästabud, tjänstgjorde en honom närstående
som talesman för den stumme värden och utryckte hans tacksamhet
för den vänskap han åtnjutit samt framförde hans avskedshälsning.
Handlingarna kring Gustaf Vasas begravning kunna i vissa avseenden
tydas som kvarlevor av dylika gamla tankar. Särskilt den akt nere i
gravvalvet efter jordfästningen, när konungavärdigheten
ceremoniöst överlämnas som arv till Kung Erik som om denna dödsfallets
rättsliga följd inträtt först här, när jordfästning och gravsättning
voro fullbordade. Enligt Erik XIV:s egen beskrivning över
begravningen, som Peringskiöld återger, bars riksens svärd i processionen av
greve Svante Sture närmast före liket. När sedan kistan var placerad
i gravvalvet heter det: »Til thet sidsta när Herr Swante hade tre
resor och slagh vändt och satt Kongl. May:tz Swerdz udd nidh till
Kyrkio golfvet och sade at Kong Gustaf war död, och thet sade han
tre gängor, så antwardade han K. May:t medh Gudz nådhe then 14.
Sweriges Göthes ock Wändes Konung ERICH Swerdet».
Själva processionen, som föregick denna avslutningsceremoni, var
anordnad som om man velat visa för allt folket icke en död konung,
utan snarare en levande. Gustaf Vasas kista fördes till Uppsala
tillsammans med de båda före honom avlidna drottningarnas kistor, vilka
stått bisatta i Stockholm. För alla tre kistorna var gjord en stor
fyrsidig bår, vilken under resan stod på en släde och drogs av hästar.
Kistorna stodo bredvid varandra och kring bårens höga kanter
funnos riksvapnet och alla landskapsvapnen broderade på det svarta
fotsida klädet. I bårens hörn stodo förgyllda pelare. Märkligast voro
emellertid de bilder av de döda, som vilade på kistornas lock, präktigt
klädda i långa guldbroderade svarta sammetsrockar och bärande
förgyllda regalier. Dessa bilder voro gjorda så naturtroget som möjligt,
och apotekaren Lucas Uphall, som utfört balsameringen av konungens
kropp, utlåter sig i det högsta beröm hur kungen sågs ligga så lik sig
med sitt långa gråa skägg, att mången kunde slå vad att det var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
