Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunglig ceremoni. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jO Sigurd Wallin
eden har säkerligen bistert allvar och klok nödvändighet till
bakgrund, men den magnifika ceremoniform, som Karl IX ger åt akten,
skvallrar om att denna realistiska maktnatur räknade
statsceremoniens imposanta skådespel som en faktor i statslivet, vilken icke
skulle försummas. Vid adelns stolta ritt det heliga tretalet varv kring
den höga tronen och vid de övriga ståndens processionsgång på
samma voit måste envar ha fått ett bestående intryck av, att det han
under sådana former sade och med handslag lovade icke kunde vara
av tillfällig natur. Edens vikt och betydelse skruvas med psykiskt
tvång in i svenska folkets ansvariga representanter vid denna Israels
barns sakrala dans kring maktens personifikation.
Det lider intet tvivel att icke Erik XIV förskaffat Sveriges rike
en den dyrbaraste riksklenod i den kungakrona han lät göra till sin
kröning, och vilken alltjämt är den rikets respekterade symbol, för
vilken högvakten går i gevär och skyldrar. Som guldsmedskonst
betraktat är detta smycke ett värdigt exempel på renässansens
form-förädlade, på en gång rika och lärt disciplinerade ornamentspråk.
Bland fantasirika ornament i emalj och guld lysa pärlorna i
kungakronan på samma sätt som de bleka änglahuvudena bland förgylld
beslagsornamentik av snidat trä i den gyllene salens tak i Kalmar
slott, en annan riksklenod, tillkommen genom Johan III:s starka
konstsinne. Men om man skulle ställa konungakronan mitt ibland
de historiska minnesföremålen i Livrustkammaren, denna den
svenska statens skattkammare, så skulle en liten grupp av
renässanssmycken där med en viss framgång komma att upptaga tävlan med henne
om den främsta platsen, konstnärligt taget. Och dessa smycken äro
de delar, som hunno att bli utförda av en enastående dyrbar sadel,
i vilken Karl IX ville rida vid sin kröning.
Den konstnärligt intresserade, som fullbordar den begynta ronden
genom Livrustkammaren, skall kanhända ha svårt att välja ut någon
enstaka sak att sätta framför alla andra, men om han lämnar
renässansens formsäkra område och förflyttar sig till den frodiga och
ymnigt prunkande barockens period, skall han icke kunna undgå att
lägga märke till den rika och ståtliga samling av dyrbarheter, som är
knuten till konung Karl XI:s namn. Och han står därmed inför en
upprepning av fenomenet med Karl IX :s praktutveckling.
Rikshushållaren, den stränge Karl XI, omgiven av otaliga skatter av de ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
