Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunglig ceremoni. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jO
Sigurd Wallin
sidor, på locket och under bottnen, av allegoriska skulpturer, så att
intrycket snarare ger associationer av full orkestermusik än av
dödens ro.
Makten av det intryck de Tessinska ceremonianordningarna gjorde
på samtiden kan man ytterligare känna i den tradition, som följde
hans djärva och granna nyskapelse i spåren. Denna tradition får ett
typiskt och regelrätt förlopp i en jämnt sjunkande kurva av
avspänning från Tessinbarockens högt uppskruvade glans.
Hårleman, vilken som överintendent fick uppgiften att fortsätta
Tessins verk å Stockholms slott, efterträdde honom också som
festdekoratör och ordnade som sådan Riddarholmskyrkan för Ulrika
Eleonora d. y:s och Fredrik I:s begravningar. Han tillvaratog arvet
från Tessin beträffande både dennes utländska förebilder och
efterlämnade dekorationsrekvisita, och dessa Hårlemans dekorationer äro
prov på vad man från hans övriga verksamhet känner om den i hans
ställning så lyckliga förmåga han ägde, att anpassa sig och tidssmaken
till en viss samklang med den Tessinska stilen.
Rokokons lättare former ser man också i de följande
Riddarholms-kyrkodekorationer, som utfördes under Adelcrantz’ ledning. Man ser
emellertid också alltjämt den Tessinska traditionen, som alltjämt
ganska mekaniskt följes, och den Tessinska rekvisitan, som ständigt
kommer till användning med vissa variationer. Det hela blir blott för
varje gång något tunnare och mer stereotypt. Intresset för den stora
ceremoniapparaten tycks bli utslitet i samma takt som de gamla
dekorationstillbehören. Det svarta klädet i valven ersättes med
kimröks-målning för att slutligen vid Lovisa Ulrikas jordfästning helt
utelämnas. Med tomma grå valv ovan en svartdragning med stereotypa
gullander och obelisker är denna dekoration för döden själv bilden av en
utsliten, trött och döende tradition. Stelt och kallt står skelettet kvar
av det, som en gång var fyllt av den Berniniska barockens fanatiska
dekorationslust. När Riddarholmskyrkan nästa gång öppnades för en
kungabegravning, hade också en ny form sopat bort den utlevade
Tessin traditionen. Gustaf III:s begravning var klädd i en teatraliskt
romantisk sorgeskrud.
Med detta mångordiga sysslande med kungabegravningarnas
dekorativa inramning har jag nu, fruktar jag, kanske motbevisat
påståendet om, att ceremoniinnehållet skulle bibehålla övertaget över
deko-rationsomramningen även i dennas barocka överrikedom. Det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
