Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bie, badorten mitt i skogen. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jO
Sigurd Wallin
talet andra. Sällskapslivet fick nöja sig med uppgiften att fylla ut
den anpart av dagen, som ej upptogs av allehanda kylande och
värmande badformer. Detta förhållande utbildade sig rent av till en
programpunkt; till Bie reste man ej för att roa sig utan för att bli
frisk, en sak som också naturligt nog övade sin inverkan på
sammansättningen av badsocieteten. Denna kom aldrig att som man
ursprungligen tänkt sig huvudsakligen bestå av ortens förnämiteter,
utan till kanske största delen rekryterades den från städerna, och
framför allt kom den att utgöras av människor, som hade ett bestämt
behov att använda sommaren till botandet av den gikt och
reumatism, som vintern lämnat som minne efter sig. Kallvattenkurens
rykte som botemedel för dylika krämpor samlade efter hand
badgäster till Bie från både när och fjärran, och ledaren av det hela, den
övertygade vattenläkaren P. A. Levin, sörjde icke blott för noga
beräknade effektiva variationer av kallbad i badhusen, han inrättade
också sina badgästers dagordning på det ändamålsenligaste och gav
hela omgivningen den för de hälsosökandes humör mest passande
gestalten. Promenader till utsiktspunkter och på skogsvägarna hörde
till ordinationerna, och när den giktbrutne nykomlingen på sina
första strängt anbefallda promenader linkat ett stycke utåt Julitavägen,
sjönk han ned på en grönmålad bänk, på vars ryggstöd stod: TRON.
Innan hans badkur slutade, hade han med stigande spänstighet
utsträckt sina dagsmarscher till tre andra bänkar på jämna mellanrum,
bärande på ryggbrädan respektive: HOPPET, KÄRLEKEN och DET
NYA LIVET.
Den knippa av bilder, som här meddelas, äro möjligen ägnade att ge
en föreställning om den yttre gestaltningen av Bie badanstalt. De
torde i varje fall övertyga om, att dess intryck icke är byggt på
anslående monumentalarkitektur, utan på ett byggnadssätt, som enkelt
och rakt på sak talar om, att ledningen haft stränga ekonomiska
principer. Den tid, 1840-talet, då anläggningen tillkom, hade kvar
Karl-Johanstidens smak för stora och höga rum, men kejsarstilens strama
prakt hade oftast, även i rikare arkitekturuppgifter, övergått till en
kal och kylig stelhet, som hade en smula svårt att fylla ut de stora
ytorna. Badinrättningens i Bie 1840-talsbyggnader äro nästan alla
representanter för denna fullkomligt oprydda, rät- och släta
sen-empiresmak. Spritputsade eller endast slamfärgade timmerväggar är
vad som innesluter anläggningens olika lokaliteter för bad, gymnastik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
