Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ståndsmässig dräkt. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 Sigurd, Wallin
strahls lilla dotter jungfru Anna Greta Wattrang. Det är tydligt att
en bestämd tidskaraktärisering är avsedd å denna släktserie, vars
början ligger på i joo-talet, men ännu tydligare är tendensen att
framhålla släktens uppstigande genom stånden till adelskapets glans. Lika
tydligt som på manssidan ser man detta på kvinnosidan:
bondkvinnorna, borgare- och prästhustrurna samt de adliga fruarna med fru
Anna Maria Ehrenstrahl själv i drottninglik pose och hög fontang.
Vad har nu lagstiftningen att säga om åtskillnaden i dräkt mellan
olika samhällslager i äldre tider? Den stora mängden av
överflödsförordningar från olika perioder innehåller som bekant de mest
detaljerade föreskrifter om dräkt, och Riksarkivet förvarar ännu
rättegångshandlingar med vidfästade plagg av förbjuden art som
bevismaterial, samtidigt bevisande att förordningarnas efterlevnad i viss
utsträckning var föremål för skarp kontroll, uppmuntrad genom
angivarens andel i böterna.
Att uttömmande behandla överflödsförordningarnas innehåll är en
vidlyftig uppgift, som ej rymmes inom ramen för en kort skiss, men
ett par antydningar kunna här vara tillfyllest för att ånge arten av de
tendenser lagstiftningen velat främja i fråga om det svenska folkets
sätt att klä sig.
Från Karl XI :s förmyndareregering finnes en serie förordningar,
som i viss mån fortsättes genom andra påbud under återstoden av den
karolinska tiden. Den allmänna tendensen i dess bestämmelser anges
redan i den först publicerade stadgan, av den 30 augusti 1664,
angående åtskilliga oordningars avskaffande i klädedräkter så hos adel
som andra ståndspersoner. I sak utgör denna stadga ett förnyande av
ett sedan drottning Kristinas tid gällande förbud mot att bruka till
kläder gyllen- och silverduk, gyllentobin eller atlas med guld- och
silverblommor, guld- och silverspetsar samt allehanda guldsnören,
glasbräm etc. Jämte ytterligare specifisering framhåller 1664 års stadga
som motiv för förbudet den skada, som åsamkas riket genom att våra
»kostelige och brukbare Wahror» exporteras i utbyte mot en import
av »een hoop Kramgodz, och allehanda dyrbart Arbete, som tienligit
är til sådant öfwerflödz och fåfenge Pråhls underhållande, der
Land-zens goda lijkwäl borde annorledes anläggias, och til nyttigare sakers
inlösande anwändas». Stadgan beskriver vidare, huru man på olika
sätt kringgått det förut gällande förbudet, och sammanfattar: »Altså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
