Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
Sigurd Erixon
mest i timmerhus och offrade litet eller intet på exteriören. Detta är
ett urgammalt svenskt drag, som först ganska sent börjat försvinna.
Men lade man an på en blygsam exteriör, sökte man i gengäld och som
motsättning häremot ge interiören ali den trevnad och rikedom, som
man var mäktig. Stugornas låga, enkla timmerväggar och grönskande
torvtak gåvo inga löften åt besökaren. I det inre, som ofta var öppet
ända upp till kroppåsen och gav ett helt annat högt och luftigt
intryck än som utifrån kunde väntas, sökte man ernå komfort och
lyx-verkan med hjälp av textilier eller, som surrogat för dem, med
målningar. Handlingar från kungs- och frälsegårdar under 1500-talet
räkna upp rader av vävda och målade bonader, av »drätter» för tak och
väggar, av »täpen», »himlar», »lister», fällar och skinn, som allt skulle
pryda upp och ombona stugans väggar och tak. För bänkarna omtalas
hyenden, dynor och bolstrar med var av alla vävslag, svenska såväl
som finska, ryska, flamska, tyska, engelska, holländska, franska, ej
sällan med »korssöm», eller sömmade av olika slags hudar och skinn,
däribland ofta »gulskinn», vidare förlåtar — ej sällan av siden — 2
eller 4-skaftslakan, läderlakan, täcken, ryor, vepor, ofta med färger
och mönster angivna, vidare bolstrar och dynor av olika slag. Ofta
omtalas också »skifvedukar» (borddukar) och handkläden. Ungefär
på detta sätt, om också litet blygsammare, framträda bondstugorna,
när de under 1700-talets lopp börja att närmare kunna studeras genom
bouppteckningar eller genom till nutiden bevarat lösöre.
I alla delar av riket omtalas under 1500-talet målade bonader på
kungs-, adels- och prästgårdarna. Sådana existerade tydligen redan
under medeltiden, ty de finnas i några fall omnämnda redan under
1400-talet. Genom bouppteckningar och genom bevarat material vet
man, att bönderna i alla delar av Sverige brukat sådana målade, vävda
bonader åtminstone sedan 1600-talet. Från Jämtland äro ett par till
och med bevarade från föregående sekel, från Gästrikland, bild x, och
Småland från och med 1600-talet. När man kommer in på följande
århundrade, kunna de påvisas litet varstans. Som vanligt är det
emellertid endast vissa zoner, där en mera representativ konst kunnat blomma.
Bonadsmåleriets huvudbygder äro södra och västra Småland och
Halland. Här kan man följa utvecklingen steg för steg från och med
1680-talet. Till en början går det endast att urskilja en östlig och en västlig
huvudgrupp, men från och med 1700-talets slut framträda också
tydliga härads- och sockenskolor, inom vilka man numera även börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
