Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
Sigurd Erixon
Bild 13. Väggmålning på väv från 1750- eller 1760-talet. Edsbyn, Ovanåkers sn,
Hälsingland. Ovanåkers hembygdsförening.
tida vävnader och kyrkligt kalkmåleri finnes. Så småningom bli de
rikare och friare med inblandande av scener ur folkvisan, legenden
eller folklivet, och vid övergången mellan 1700- och 1800-talen börja
skiljekolonnerna alltmer falla bort och figurer och scener
hopkompo-neras. Utvecklingen leder till en allt djärvare stilisering med
hänsynslöst utnyttjande av former och färger i renodlat dekorativt syfte.
Varje punkt utnyttjas och fylles med ornament och blommor eller
streckas. Människokropparna vridas korkskruvsmässigt och flätas ihop
som ornament och tappa till slut nästan bort sina mänskliga drag. En
fullständig degeneration blir till sist märkbar och tager sig också
uttryck däri, att väven utbytes mot papper, att färgerna förråas,
medan teckningen slappnar och massproduktionen tar överhand.
Dessförinnan hade emellertid konstnärer sådana som Clemet Håkansson,
bild 2, och hans son Abraham Clemetsson från Urshult i södra
Småland — det var i anslutning till deras skola som Per Hörberg arbetade
— Anders Eriksson i Ås, bild 3, Unnarydsmålarna, Femsjömålarna,
Sunnerbomålarna i västra Småland samt i Halland Brearedsmästarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
