Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2
Sigurd Erixon
visa sig framförallt på möblerna. Däremot synes man då nästan ha
upphört att »följa med» vid utsmyckningen av redskap och enklare
småföremål. De förnämsta tillverkningscentra för möbler i
gustaviansk stil och empire tyckas ha varit i Ångermanland, där den i
band I av detta verk omtalade Per Westman hörde hemma, men
dessutom i Hälsingland, bild 32, i Gästrikland, Bergslagen,
Östergötland, Skåne o. s. v. Men dessa former slogo igenom överallt, och få
möbler äro väl mera allmänna eller karakteristiska för vårt land än till
exempel den gustavianska utdragssängen.
Ehuru Sverige är ett järnproducerande land i eminent grad och
ehuru vår smideskonst tillhört våra mest ansedda och viktiga
färdigheter, äro själva smidena vanligen enklare och stramare än som kanske
skulle kunna väntas. Medeltidsreminiscenser möter man även på detta
område i alla landskap, framförallt i dörrbeslagen, nyckelskyltarna,
portklapparna och nycklarna men också i många kist- och skrinlås.
Man finner här åter den romanska stilkänslan med kärv och väl
balanserad enkelhet men också rikare och oroligare former, det senare allra
mest i de flerarmade ljusstakarna i övre Dalarna och i de yppiga, ofta
trädliknande gravkorsen i Värmland, båda rikt prydda med
löv-formiga hängornament av medeltida art. De yngre stilarna ha icke
givit bondesmidet så mycket av originella tillskott och möjligheterna
till fortsatt självväxt ha ej utnyttjats till fullo. Faktum är emellertid,
att även det yngre materialet ofta vittnar om att den gamla känslan
ej vikit. De förnämsta smidesorterna äro Dalarna och Bergslagen,
Härjedalen samt Väster- och Norrbotten, bild 33.
Den återhållsamhet och sparsamhet med de konstnärliga
uttrycksmedlen, som vi, trots många, särskilt norrländska kraftyttringar av
motsatt art, tro oss ha funnit som en mer eller mindre konsekvent
uppehållen men dock alltid levande faktor i vår allmoges konstslöjd,
är kanske ej blott, såsom man ofta vid jämförelse med främmande
länders yppigare folkkonst brukar vilja tro, en svaghet utan torde
också vara en viktig tillgång i vårt folks begåvning, ett nytt exempel
på »den svenska fattigdomens betydelse», något som borde kunna
förstås av vår egen tid med dess utpräglade förenklingsvilja. Med
konsekvent styrka och klarhet framträder ej denna tendens under någon
epok eller på någon ort. Under vissa perioder, särskilt inom det yngre
dekorationsmåleriet, har den varit nästan helt bortskymd, men den
tyckes dock aldrig ha varit helt förkvävd. Interiörkonsten, i äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
