Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Matts Holmers. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts Holmers 8 7
därpå överlåter Wernstedt besittningsrätten till godset åt kapten
Holmers under motivering, att det varit denne som vid förra köpet
erlagt hela köpeskillingen. Det hela har tydligen varit en formalitet,
varigenom Wernstedt gentemot kronan står som innehavare av
säterifriheten, men f. ö. avstår den faktiska besittningen av godset till
Holmers. Tio år senare, den 2 maj 1775, ansöker Holmers hos konungen
att denne i nåder måtte »försäkra honom och hans efterkommande
om en rolig och oqwald besittning av denna egendom». Dokumentet
är ett sannskyldigt äreminne över Matts Holmers’ dittillsvarande
levnadslopp. I motiveringen till sin ansökan hänvisar han till sin
trettioåriga sjötjänst. Han har slutligen »efter tio resor på Ostindien hunnit
samla en liten förwärfwad egendom till ålderdoms uppehälle, whar-
före han tillhandlat sig en sätesgård wid namn Lidö–-på
hwilken egendom han förut såsom Bonde dräng jämte sina Föräldrar
och syskon långliga tider med mycken möda förrättat
dagswärks-arbete».
Med behjärtande av dessa »besynnerliga omständigheter» liksom
också av »den berömliga flit och omtanka han wisat icke allenast till
sin egen förkofring, utan ock att dermed gagna det allmänna, samt
den frikostighet han utöfwat emot Kyrckan och de fattiga» bifaller
konungen denna ansökan, som förvandlar en frälsebondes son till
godsherre, och slutgiltigt återbördar honom åt hembygden.
Med denna och med det gamla fädernehemmet hade han f. ö.
alltid stått i kontakt. Grannar, kanske också släktingar, ha seglat under
hans befäl, och man kan se i hans papper, att han tagit sig an dessa
med särskild omsorg, lånat dem pengar och noga redovisat för deras
kvarlåtenskap om de, såsom i ett par fall förekommit, avlidit under
resan. Från 1758 föreligger en detaljerad »Förteckning på alt det, jag
lämnat hos min Bror i Arholma», som upptar en mängd dyrbara
kläder, siden- och sammetsrockar, skarlakansböxor, näsdukar, fina
manschettskjortor, men också bordssilver och servis, kinesiska pretiosa och
smycken samt slutligen en lodbössa och en jolle med segel —
skärkarlen sitter i ännu efter så många år! Samma goda förhållande till
hemtrakten omvittnas också långt senare i hans griftetal, där det
nämnes, att han under slutet av sin sjömanstid alltid före avresan
skänkte 600 daler åt socknens fattiga.
Men det fanns också ett annat band, som drog den mer än
femtioårige sjöbussen hem till Vätö. Sedan gammalt hade han varit god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
