Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan skogen och plogen. Av Åke Campbell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo 6
Åke Campbell
råde av Skåne, där skogsbygd och slättbygd mötas eller gå över i
varandra. Inom det område alltså, som man på 1700-talet kallade
»skogskanten» eller »risbygden» och där man kunde säga sig bo »emellan
Skogen och Plogen».1 I skogsbygden är naturlandskapet dominerande,
på slätten kulturlandskapet. I båda fallen tröttas ögat av
enformigheten. I risbygden, vid skogskanten, upplever man spänningen mellan
de tvenne landskapsformande makterna, naturen och kulturen.
Kontrastverkan mellan naturpräglade och kulturpräglade markformer
och landskapliga detaljer gör formspelet här särdeles uttrycksfullt.
Men ej blott för ögat utan även för tanken är det skånska
landskapet relativt lätt tillgängligt. Det låter sig kulturvetenskapligt
analyseras i en utsträckning som få andra europeiska kulturlandskap. På
grund av flera lyckliga omständigheter är dess kulturhistoriska
innehåll dokumenterat sedan århundraden. Med hjälp av en rikedom av
arkivalier, äldre ortsbeskrivningar, reseskildringar etc. kan man tränga
bakom den aktuella landskapsbilden och se, vad som föregått och
förberett denna.
Från tiden före skiftet och de stora jordreformerna föreligga en
mängd fylliga teckningar av skånska miljöer. Linnés skildringar från
Söderslätt och från nordvästra och nordöstra Skåne vittna ej blott
om naturforskarens utan kanske än mer kulturforskarens skarpsyn.
Med förtjusning dröjer uppsvensken Linné vid de kulturkaraktärer,
som möta i det sydskånska bylandskapet och som erinra honom om
ett kontinentalt landskap, det holländska.
Ehuru Linné uppenbarligen sett på den skånska slättbygdens
landskapsbild med tjusta ögon, förmår han dock kritisera de
socialekonomiska och jordbrukstekniska principer, som det uttrycker. Han går
härvid ej för långt i reformiver, ehuru hans samtida kommentator,
titulärlandshövdingen Carl Hallenborg, icke finner honom nog
konservativ. Linné inser, att för bysamfälligheten gälla andra
odlingsformer än för herrgårdarnas enskiften och att lantmätaren först
måste åtskilja bönderna från varandra, innan herrgårdarnas reformer
kunna efterföljas. Linné har vidare anat betydelsen av den märkliga
samfällighet, som kallades vångalaget och som på slätten lade flera
1 I Sockenbeskrivningar från Frosta härad, författade av häradets präster åren 1746—
7747, utg av G. Carlquist, förekommer uttrycket »emellan skogen och plogen»: »Gemene
man säga sig bo emellan Skogen och Plogen och hafva förnämligast för det goda
muhl-betets skull, som här fins, at nära sig med Boskaps-skiötsel, när vår Herre täckes dem
förläna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
