Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan skogen och plogen. Av Åke Campbell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo 6 Åke Campbell
fanns ej denna utväg. Ibland hade de sistnämnda rätt att fritt
försälja röjningsavfallet från ängarna, ibland icke. Ej heller kunde de
saluföra några produkter av högskogen i vången, vångaskogen, som
de alis ej fingo röra.
För frälsets bönder blev, då de varken kunde saluföra timmer eller
ris och endast på få ställen kreatur, den viktigaste inkomstkällan
vedhandel, nämligen så, att de tillhandlade sig ved på kronoskogarna på
Söderåsen och forslade densamma till städerna Malmö, Lund och
Landskrona för att där försäljas.
Sålunda var det ej blott äckorna, körslorna för godsägaren, utan
även denna egna vedhandel, som gjorde, att hoveribönderna mer än
andra skogsbönder lågo ute på vägarna och försummade hemmanens
skötsel. Därtill bidrog ytterligare, att deras dragare av de långa och
många färderna blevo utmattade och utsläpade, vilket ytterligare var
till förfång för odlingsarbetet.
Genom ett jämförande studium av de landskapsbilder, arkivalierna
upprulla, och genom en undersökning av hushållningens förändringar
från tid till annan inom byarna kring skogskanten får man det
intrycket, att risbygdshushållningen först undanträngt en äldre verklig
skogshushållning med försäljning av kol, ved och virke för att sedan
själv, där boskapsskötseln i längden ej kunde vidmakthållas, urarta
och slutligen övergå till slättbygdshushållning. En serie
landskapstyper, visande alla övergångsformer från skogsbygds- till
slättbygdsfysionomi, kan uppställas till och med för en och samma by. En sådan
serie ger onekligen det intrycket, att risbygdskaraktärerna här äro
uttryck för ett utvecklingsskede, som vissa skogsområden genomgå
för att nå fram till slättbygdsförhållandena. Risbygdskulturen, sådan
den här framträder, synes till sitt inre väsen vara en
omvandlingsprocess. Det måste i densamma finnas moment, som ej ge stadga utan
verka upplösande på landskap och hushållning. Man måste förmoda,
att det här är den ensidiga inriktningen mot äng och fälad med
åsidosättande av jordbruket i vången och hänsynslös fäladsbildning på
utmarken genom skogens tillintetgörande samt slutligen
stubbskogs-skötseln, som gör risbygdskulturen i längden omöjlig. Bönderna, som
väl en gång i stort sett varit självhushållare, drivas ut på vägarna, och
som forbönder eller mellanhänder vid slättens förseende med ris och
ved missköta de modernäringen. Även det förhållandet, att man tar
emot främmande gräsfänad från slätten över sommaren men — där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
