Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emellan skogen och plogen. Av Åke Campbell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo 6
Åke Campbell
Den forna samfälligheten, ’byahemmet’, spåras alltjämt i bygatan
och några på bytomten kvarliggande gårdar. Men gemensamheten
är upphävd av skiftet, så att gårdarna här ha samma individuella
arbets- och livsformer, som de i markerna utflyttade hemmanen.
Det kvarstående vångagärdet markerar ännu gräns mellan inägor
och utmark, men vången är uppordnad efter vår tids principer för
hävd och bruk av jord. Den nutida åkern är en helt annan marktyp
än 1700-talets ensädesåker, som ’dyrkades’ med ’handplog’ eller
’skog-boplog’ och var uppfylld av ’kampersten’ i renar och strängar mellan
smala tegar. Ängen har visserligen ännu kvar några drag av
stubb-skogsskötseln, men lövkniven och risnappen skola ej mer återfå den
dominerande betydelse för ängsskötseln, de förr hade. Endast
mad-ängen torde idag ge samma bild som på 1700-talet, men så är också
kulturinslaget här nästan intet.
Fäladen är otvivelaktigt mindre präglad av betesgången nu än på
1700-talet, men ännu utgör den dock ett jämförelsevis gott exempel
på denna risbygdens mest karakteristiska marktyp. Den hotas dock
nu av den moderna kampanjen för kalmarkernas plantering.
Vid ’skogskanten’ möta alltjämt Söderåsens skogsmarker, men
vårdade på ett helt annat sätt än förr. Utgångsöken äro borta.
Skogs-boarnas hygge är slut, och frälsegodsets bönder befallas ej mer ut i
skogen till herrskapets höga plaisir, klappjakten.
Ännu någon tid torde en del landskapliga reliktformer komma att
dröja kvar, så att vi här vid skogskanten alltjämt i en konkret
upplevelse kunna fånga en skymt av den gångna kulturepokens
landskapliga fysionomi. Men man må ej glömma, att relikterna äro former,
som förlorat sitt levande innehåll, och därför äro dömda att upplösas
och försvinna. Att söka inrätta reservat för kulturlandskap i likhet
med reservaten för olika former av naturlandskap torde vara ett
hopplöst företag. Vi kunna ej återuppliva den hushållning och de
arbetsformer, utan vilka det gamla kulturlandskapet ej kan
upprätthållas. Denna landskapsform försvinner nu för att aldrig åter
framträda. Att med konstlade medel söka kvarhålla eller återuppbygga
den är lika omöjligt som att vilja göra den gamla korsvirkeslängan
till allmän byggnadsform för Skånes bönder eller vänta sig, att den
germanska undersagan eller den nordiska balladen skola diktas på
nytt. Ty kulturlandskapet besitter liksom alla äkta kulturskapelser
livets egen ursprunglighet och dess oförvanskliga originalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
