Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taklagsöl. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
Gösta Berg
passa upp drängar och männerna, därföre få de gille, hustruerne äro
var för sig sysslosatte hemma att tillreda förning eller matkorg, som
de skola hava med sig till ler- eller klinegillet, som det av dem kallas.
När det lider emot slutet av lerklenandet, är merendels alltid en
speleman bestälter, som skall på gården eller gå omkring i de nya husen
och spela. Så snart de lyktat arbetet, går en var hem att skickeligt
eller småckt och kiönt påkläda sig högtiden till prydnad. Det
artigaste är, att sedan de nu så arbetat, och de därföre tillförne äro budne
till detta gille, skall värden, som skall göra gillet, med allt sitt folk
vara sysslosatte en stund att löpa 2 à 3 gånger till var och en och å
nyo bjuda dem komma till sitt gille. Den som inte får en sådan
högtid, sticknar och bliver hemma, och säger sedan, att han intet blivit
buden. Spelemannens syssla är att stå i dörren och spela för en var,
som kommer och går in i gillestuvan, undantagande när gossarna
komma; de få ock komma lika som hundar obudne och räknas dem
till ingen last. Vad öl, brännvin och mat, som fråssas och förtäres en
sådan dag och hela natten därefter, är otaligt, under det de dansar och
rogar sig. Det artigaste är, att om en käring är 70 år gammal och
annars har svårt för att gå, skall en sådan upp och dansa; även är det
så med gubbarne, att man visst kan säga vinet och ölet fröjdar deras
hjärtan. Då sådana gamla dansat, berömmes de alltid av de yngre,
huru lätt och nätt de förrätta sin dans, ’å se hår nätt gubbinen och
moer trå sin dans’.))
Från Gotland är särskilt bekant och många gånger skildrad
taktäckningen av ekonomihusen. Den utfördes med ag, en slags starr,
som funnits i massor på öns myrar, och arbetet skedde uteslutande
genom frivillig hjälp från grannarnas sida. Innan trakteringen och
dansen börjar framemot kvällen, uppsättes på taket en maj, bestående
av ett kors och en eller flera kransar, bild 7. Vid båda ändarna av
taket få därjämte de långa vindskidsstängerna, som inte tagits hem
från skogen förr än de skola komma till användning, sticka upp högt
över åsen. De grönskande topparna ha ej avskalats utan få bilda
ruskor, som också de äro att räkna till majningen, bild 9. Att
emellertid här också korsformen varit av stor betydelse, göres sannolikt av
ett i viss mån jämförligt bruk i Villstads socken i Småland: »Sedan
stugan var täkt med läktet,–-pålades––torf. På takets
båda sidor lades till sist ett kors, utskuret af torf, till skydd för onda
makter, som eljest kunde skada huset» (Mårten Haraldssons anteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
