Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonhundratalets herremannabostad. Av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Erik Lundberg
Genom hela medeltiden går denna byggnadstyp. Påvepalatset i
Avignon t. ex. är ett storslaget exempel på en utvecklingsform därav.
Påven själv bor i två våningar av ett torn, vars bottenvåning utgör
skattkammarvalv, medan palatset i övrigt består av åtskilliga
hallbyggnader med audienssalar, konklavsalar m. m., m. m.
Utan att närmare ingå på de medeltida borgarnas olika
beståndsdelar — med skiftande ursprung — gäller det för oss här att taga
fasta på huru dessa hallbyggnader med bostadstorn utvecklades i
Frankrike under 1500-talet. Man sökte nämligen då i detta land
renodla och utkristallisera vissa logiskt klara plantyper — visserligen till
en del efter italienska mönster — och dessa typer vunno sedan allmän
spridning. Man finner i franska slott från 1500-talet alltid en kärna,
bestående av en stor sal med en tillhörande mindre sådan (=
Goslar-palatsets hallbyggnad) och intill den sistnämnda en våningssvit,
förlagd i ett utskjutande hörnparti och bestående av chambre, cabinet
och garderobe, den sistnämnda med särskild, smal trappa och
tjänstgörande såsom förvaringsrum samt som sovplats för kammartjänaren.
I mycket förnäma förhållanden insköts före la chambre, även kallat
chambre à coucher, ett chambre de parade eller de parement,
mottagningsrum vid högtidliga tillfällen och motsvarande vår gäststuga.
Men man nöjde sig icke härmed. Man behövde vid ett hov —
konungens eller stormannens — en mångfald bostadsrum för såväl
funktionärer som gäster och man lade därför antingen en krans av
våningssviter (lika den nyssbeskrivna, men dessutom utökade med ett
anti-chambre, förmak, vilket motsvarade den nyssnämnda mindre salen)
kring hallpartiet, med les chambres i utskjutande hörntorn, eller också
gjorde man en fyrlängad anläggning, där dock de olika våningarnas
förnämsta rum alltjämt förlades i tornen, alldeles som i de urgamla
borgarna — eller rättare, enligt samma grundschema som där. I dessa
planer lever sålunda St. Gallenbostadstypen kvar, i flerdubbel upplaga
kombinerad med en större salbyggnad. Förmaket är ett tillskott i
våningssviterna, som till en början är ytterst sällsynt men under
1600-talet snabbt vinner stor utbredning.
Det är sådana byggnader, som ligga bakom Makalös och Grönsöö
plantyper — ehuru, som vi sett, man icke tyckes hava funnit sig så
särskilt väl tillrätta med dem, åtminstone ifråga om Makalös. En
fransk mönsterplan, sådan som bild 13 visar, står ju nära dessa båda
slott. De två salarna å ömse sidor om trappan motsvara sal och daglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
