Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66
John Frödin
blev därför mera fragmentarisk. Nybyggarna kommo från olika håll,
slogo sig ned och bildade byalag, och någon traditionell form för
samarbete fanns ej. Vådan härav blev starkast kännbar, då det gällde
användningen av ströängarna. I Dalarnas gamla kulturbygd funnos
urgamla metoder, som byalaget tillämpade vid fördelningen av
strö-ängarnas avkastning eller nyttjande av den enskilde. Denna uppgift
var ju utomordentligt betydelsefull, enär man alltid hade att kämpa
med svårigheten att skaffa tillräckligt vinterfoder.
I de norra Jämtlandssocknarna var emellertid byorganisationen för
svag och ineffektiv för att lösa den grannlaga uppgiften att rättvist
och på lämpligaste sätt fördela ströängarna. Denna uppgift
komplicerades dessutom här genom att antalet bydelägare så hastigt ökade.
Det fanns då ingen annan utväg än att genom myndigheternas
försorg dela dessa slåttermarker genom de vanliga
lantmäteriförrätt-ningarna storskifte och laga skifte. Det befanns då, att dessa
strö-ängar ligga så intimt invävda i och blandade med den övriga
skogsmarken, att en delning av de förra icke på ett praktiskt sätt lät sig
genomföras, utan att man även skiftade den senare. Skogsmarkernas
delning mellan byalagens medlemmar begynte på så sätt i norra
Jämtland ända till 50 år tidigare än i Siljansbygden, och den inträffade
långt innan i andra trakter skogsindustrien och trävaruintresset
fram-provocerade sådan delning.
Det visade sig nu, att intresset för samarbete inom fäbodväsendet
i norra Jämtland icke hade samma styrka som i Dalarna. Man gjorde
visserligen i början några svaga försök att till en tid bibehålla den
samfällda betesrätten. Efter några år bortföll denna fullständigt, och då
sedermera varje bonde hade betesrätt endast på sitt eget skogsskifte
och man i de flesta fall vid skiftesläggningen icke sett till, att de olika
skiftena fingo förbindelse med de gamla vallarna, framtvangs en
utflyttning från dessa. Den enskilde flyttade sin stuga från den gamla
vallen till en lämplig plats på sitt eget skogsskifte.
Därmed har en fullständig upplösning av de gamla fäbodbyarna
ägt rum. Områdets fäbodbebyggelse förvandlades från byfäbodar på
skiftad vall till isolerade enstugufäbodar i enskild ägo, bild 11, d. v. s.
till en fullständigt ny typ i utvecklingskedjan. Denna hade förut
endast existerat i samband med de enstaka isolerade gårdar, som
funnits här och där i de flesta bygder.
Vi finna alltså, att alldeles som laga skiftet i större delen av vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
