Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt skåp. Av John Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 o
John Böttiger
Mårten Behm. Jag känner ej, om möbeln under de år den kvarblev
i det gamla slottet, visades för »curieuse besökare» av enklare art, men
några ännu i en av lönnlådorna kvarliggande kvitton å ur skåpet
uttagna föremål vittna nogsamt, att detsamma kunnat fröjda sig av de
högas intresse. Så kvitterar den 23-åriga drottning Kristina, som
emellertid omkring 1637 fått skåpet i present av sin fru moder,
änkedrottning Maria Eleonora, i januari år 1649 diverse rara mynt, som
hon vid besöket medtog och aldrig återlämnade. Kom hennes
majestät just på grund av den visiten att tänka på, att den augsburgska
praktmöbeln möjligen kunde få en mera bemärkt plats än i det gamla
landsortsslottets salar? Nog av; den 19 juni samma sommar avgår ett
brev till »Schwante» Sparre rörande »konstwachtmästaren» Mårten
Behm »ithy att wår allernådigste Drottningh resolverat, att
konststycket, som här till hafwer stått på Svartsjö huus skall föras därifrån
och åth Upsala». Samtidigt bestämdes att »konstwachtmästaren»
skulle överföras från Svartsjö till Uppsala slotts stat, och att han
skulle få »kammare där på slottet». I »östra rundelen» av slottet, där
konststycket uppsattes, byggdes 1650 »en lafwa med skrank wercke
omkring, vilket ähr medh starka järnkrokar fäst och förvarat» och
utanför »konststyckerundelen» gjordes, synbarligen som
säkerhetsåtgärder dörrar, den ena ned i »vintrappan» den andra mot »gamla
borgstugan».
Man skulle väl kunnat vänta, att skåpet, som givetvis var både
tungt och besvärligt att flytta, nu hade fått en fristad, men den
handling, varur detta är hämtat, omtalar redan 1654 en utgift å
bräder och spik till lådor att »förvara konststycket uti efter här kom
thal, att det skulle föras till Stockholm». Därav blev emellertid intet.
Den gamla praktmöbeln, som av den augsburgske snickaren vaktades,
till dess han år 1655 avled, fick åtminstone tillsvidare kvarbliva i
slottet. Jag känner ej, om skåpets skötsel anförtroddes åt hans
efterlever-ska, hustru Cecilia Behm.
Där stod nu emellertid staden Augsburgs hedersgåva på slottet.
Att den även denna tid besågs av intresserade åskådare, framgår av
en dansk läkares, Gerhard Stalhoffs, för övrigt mycket viktiga
berättelse från en i senare hälften av 1650-talet företagen resa, då han
också besökte Uppsala.
Drottning Kristina, som då hon övergav Sverige, bortförde så
mycket av det bästa vi hade, både det, som tillhörde och icke tillhörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
