Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkedomskonst 323
Bild io. Älvkvarn från Kymlinge, Spånga sn, Uppland. Nu på Skansen.
slantar över vänster axel mot stacken och uttalade därefter följande
ord: »Har jag gjort er små djur, eller vad ni äro för något, något
ont, så offrar jag detta i gengäld». Han var sålunda fast övertygad
om att sjukdomen var ’älvera’, honom påsatt av älvorna, ty vid
plöjning hade han olyckligtvis en dag råkat att träffa några älvamyror,
som inte var något annat än älvor och vilka nu hade hämnats.
»När det kommer något häftigt utslag, är det genom något djur»,
sade mig en gång en kvinna i Gästrikland. Däruppe, liksom i
Norrland för övrigt, är det ’vittrorna’ man är rädd för att skada.
Vitt-ran är nämligen något trollfä eller övernaturligt, och skadar man ett
dylikt djur, blir det alltid ’iråk’.
Hade man ’råkat ut’ för en död, kunde man bli svårligen
gast-kramad, ifall man var så oförsiktig, att man talade om det samma dag.
Då kunde man bli fasligt illa sjuk, och som detta ju hände litet emellan,
hade man många botemedel att ta till, bland annat att ’ta eld mellan
särken’, varvid den sjuke skulle stå mellan öster och väster och ta ett
eldkol motsols och släppa ned det innanför särken.
Ett sedan gammalt mycket anlitat botemedel såväl mot
gastkram-ning, påsatta sjukdomar som annat ont var att låta någon klok läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
