Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
Louise Hagberg
Men kunde man, så försökte man gärna att ’dricka hälsa’ för året
vid någon av de många ’offer-’ eller ’trefaldighetskällorna’, som voro
och ännu äro tillfinnandes i landet, ty vid dem fick man bot för
alla sjukdomar. Men för att vara en riktig sådan hälsokälla skulle den
ha nordrinnande vatten. Besöken vid källorna, då folk i mängd
samlades där från alla håll och kanter, skedde vanligen helga
trefaldig-hetskvällen vid solnedgången. Man dels drack av vattnet och dels
tvättade sig därmed och gned kroppen med lera, om sådan fanns på
platsen. Funnos björkar i närheten, tog man näver av stammarna och
gjorde bägare att dricka ur, vilka sedan hängdes upp i träden, om nu
inte särskilda skopor hängde vid källan, där även ett eller flera kors
brukade stå. Många hade även flaskor och krukor med sig för att
kunna taga med sig hem av det hälsobringande vattnet till de gamla
eller sjuka, som ’ej dugde’ att gå dit själva, bild 13.
Som tack för boten offrades slantar, knappnålar eller annat i källan.
Knappnålar voro förr i världen icke något så värdelöst som nu, och
så voro de ju av metall. De sjuka, vilka kommit dit stödda på kryckor
och käppar, lämnade dessa, då de efter ägarnas besök vid källan blivit
obehövliga. En redan under den katolska tiden vida beryktad källa
har den allbekanta Svingarns källa i Uppland varit. Och den i våra
dagar omtalade undergöraren Johannes i Lilläng (Småland) botar ju
än i dag folk förmedelst nordrinnande vatten.
Intet är nytt under solen. De i dessa dagar så omdebatterade
för-yngringsteorierna har även forna dagars folktro på sitt sätt känt till,
fastän under betydligt rationellare former. Det har nämligen varit
en hos många folk gängse föreställning, att gamla personer kunde
föryngras genom att malas om i en så kallad ’ungdomskvarn’, varur de
framkommo i en ny, ungdomlig gestalt.
En gammal dalmålning, pl. VIII, med detta motiv har inspirerat
skalden Erik Axel Karlfeldt till en av hans mest karaktärsfulla dikter.
»Nu öppnar sig porten med poster av marmor,
och kvarndrängen ropar: Kom farfar, kom farmor!
Här är er bebådat
vad aldrig I skådat,
ty agnar bli vete och kärnlöst blir tungt,
och kvarntorrt blir saftigt och gammalt blir ungt.»
Men vi återvända till de vanligare och mera blygsamma
förhållandena. Låg någon illa sjuk i en gård, efterhördes hans tillstånd dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
