Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk kulturgeografi från etnologisk synpunkt. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk kulturgeografi
49
lindningar med vidjor och uppmjukade träband. Härtill komma
finska inslag såsom rökstugor, rior, anordningar för köttorkning på
stugutaken, härbren med uppåt utsvängda väggar, bild 33, o. s. v.
I det övriga Sverige ha de finnar, som under 1500- och 1600-talet
inplanterades, i allmänhet alldeles förlorat sin egenart. Endast i
Värmlands finnskogar ha de finska kulturinslagen ännu någon livskraft.
Slutligen utgöra givetvis lappmarkerna ett särskilt kulturområde, som
faller utanför det som här betecknats som Nordsverige.
Karakteristiska drag i det nordsvenska områdets kulturfysionomi
äro de höga hässjorna — med östliga förbindelser — samt tröskbultar
och tröskvagnar. Dessa tröskmaskiner, som synas ha blivit införda i
vårt land omkring år 1700 och som sedan ett par århundraden höra
hemma i Ostbalticum, kunna, egendomligt nog, efter tämligen
sammanhängande vägar följas ända bort till Kina och via Sydösteuropa
ned till Medelhavsområdet, där de i mer eller mindre konservativa
former synas ha kvarlevat sedan antiken. Då därtill dessa vagnar och
bultar alltifrån Bergslagens nordgräns och norra Uppland brett sig ut
över hela Nordsverige, hade man onekligen anledningar att räkna dem
som typiskt nordsvenska reliktformer. Så kan emellertid inte vara
fallet, ett exempel på att man ej får enbart på geografiska grunder
draga slutsatser om ålder och härkomst. Tydligare är då
ungdomligheten hos de hustyper, som utvecklat sig kring dessa redskap som
kärnor: långlogar och rundlogar. De finnas huvudsakligen i
kustlandskapen från Norrbotten och ned i Norduppland, men saknas i de inre,
ålderdomliga bygderna. Likartad utbredning visa de uppåt vidgade
höladorna, bild 35, vilka dock äro mer utbredda i finnbygderna i norr
och i någon mån kunna sägas förebådas i vissa former även i det inre
Norrland, samt härbren med urtagningar i svalens sidor, bild 34. Båda
dessa former ha motsvarigheter på andra sidan Bottniska viken.
Östeuropas inflytande märkes slutligen i norr ända ner i Västerbotten,
bland annat genom den ryska rankbågens användning i
hästutrustningen.
De nordsvenska kulturformerna ha emellertid också varit expansiva
både åt väster och öster. leke endast i Tröndelagen utan även i
bygderna närmast söder därom gör sig den svenska fyrbyggda gården
starkt gällande, och då parstugan i nyare tid vunnit en allt starkare
ställning i Norge, har det väl icke skett utan samband med Sverige.
I timmerkonstruktion och en del andra detaljer märker man, att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
