Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friaregåvor och trolovningsskänker. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jo
Sigfrid Svensson
gjorda ringar, som rent av tycktes vara dittrollade, jämför bild 9. Vid
hemkomsten från höslåttern hade gossen vanligen ett förråd av skedar,
vilka han frikostigt delade ut åt sina flickbekanta. »Men ’ringskeden’
sparade han nog åt sin utvalda.» En flicka kunde ge tråd åt flera
pojkar. Ju flera hon gav åt, ju flera skedar fick hon. Var det en röd
trådända med i flätan, var det »lite’ för mer». Det berättas också — det är
nog yngre tradition — att flickorna för sin tråd också kunde få
bröstnålar och broscher. Betydelsen av denna gåvoväxling är fullt klar, på
nyårsdagens eller trettondagens kväll var första »dansen» efter jul, och
då var det också första »tråkvällen». Till en period av dansgillen var
detta en inledande kurtis, ordet flirt är redan använt, av samma slag
som när ungdomen vid valborgsmässoelden kom överens att hålla
samman vid sommarens lekstugor (jämför förf. i Majsångare och
midsommargillen, Svenska Kulturbilder, del VI). Betecknande är
användandet av »gifttråddockorna» i Malung. På trettondagsafton,
»tråkvällen», skulle man »gifta sig», d. v. s. karlar och flickor parades
ihop. Den utvalde fick då en tråddocka och han skulle vara flickans
»gubbe». Det är också i full överensstämmelse med det sagda, när det
från Norge även omtalas »långfredagsgarn». Ty under fastan hade
Bild 9. Ostkar från Dalby sn, Värmland. >Vari ostar
gjordes såsom gåvor åt barn ävensom av säterjäntorna
åt de unga karlarne». Daterat 1831.
Bild 10. »Ringsked»
från Orsa sn,
Dalarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
