Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När strumpebandsorden förlänades till Gustaf II Adolf och Karl XI. Av Gösta Malmborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpebandsorden
97
bandet, vilket alla tre hjälptes åt att spänna om konungens ben,
därefter följde kedjan, ordenstecknet och dräkten. När allt var färdigt
utropade härolden först ordenssuveränens, konungens av England,
titlar därefter den nyblivne strumpebandsriddarens. Konungen lät Axel
Oxenstierna framföra sin tacksamhet medelst en högstämd oration.
Sedan befallde konungen, att man skulle taga bort bordet, varefter
han lät kalla till sig härolden S:t George och mr Young samt slog dem
till riddare. Samtidigt erhöllo även tre överstar och en överstelöjtnant
riddartitel.
Nu började trummor och trumpeter smattra runt om ute i lägret,
och musketerare, uppställda kring tältet, avgåvo sina salvor, varjämte
»lossades et ansenligt tahl af store Canoner, uthaf alle quarter i hela
lägret». Hela denna hedersbetygelse upprepades två gånger, innan
processionen tillbaka startades i samma ordning som förut, men med
den skillnaden att konungen nu var iklädd full ordensornat.
Dagen därpå var kriget i full gång igen. Konungen uppbröt »uthi
en hastig dessein emot fienden», och den engelska ambassaden fick
order att åter bege sig till Elbingen och där invänta konungens
ankomst. Denna drog dock rätt länge om, ty konungen var sysselsatt
med belägrandet av staden Wormditt, som icke övergick i hans händer
förrän den 9 okt. Den 11 i samma månad infinner sig emellertid
konungen i Elbingen efter välförrättat värv och låter redan påföljande
dag till ambassadören framföra sin ursäkt för dröjsmålet. Samtidigt
beder han engelsmännen uppskjuta sin hemresa, då vintern stod för
dörren, och att de i stället skola medfölja konungen till Sverige, där
»H: M:t förmodade att kunna them bättre Tractera».
Huru denna ökade traktering då skulle bli, är svårt att avgöra, men
icke tycker man precis, att de tre engelsmännen haft anledning att
klaga vare sig på kosthåll eller uppassning. Trots att de befunno sig
praktiskt taget mitt i krigshändelsernas centrum, bestods dem av
konungen dagligen »2 anrättningar huart måhl, och huar anrättning
bestodh af 18 à 20 rätter och 18 faatt af Confect». Till deras eget
förfogande stodo av konungens betjäning följande personer: »1
håff-mästare, 3 skänker, 3 försnidare, 6 pager, köksmestare, confiturier»
m. fi. allt som allt 3 j personer.
Då engelsmännen trots påtryckningar icke önskade stanna längre,
beviljade konungen dem avskedsaudiens. Dessförinnan hade de dock
genom d:r Salvius och rikskanslerns sekreterare fått mottaga de pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
