Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfla hammarsmedja. Av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Torsten Althin
marskaftets främre del. Ett stycke in på skaftet är fastkilat blecket
av smitt järn och i bakre ändan är på hammarskaftet fäst en järnring,
hylsen, med två olika långa delar, benet och vårtan, som utgöra
lagertapparna för hammarskaftet, kring vilka denna röres. Att smida en
sådan hyls räknades fordom som mästersvens prov, som han måste göra
innan mästersvens brev tilldelades honom. Vårtan och benet lagra i
stålpannor fästa i de två vertikala ekstockarna, sulorna, sammanhållna
av nyckeln. Den stora och konstfullt hoptimrade träkonstruktionen,
som i övrigt bildar hammarställningen, tjänar det viktiga ändamålet
att reglera hammarens fart och att giva den en fjädrande gång. Över
hammarskaftet ligga en längre och en kortare stock av björk,
tryckaren och hjälptryckaren, fästa i bakre delen i ståndaren och gående
tvärs genom hjärtstocken, som står i en tackjärnslåda nedsänkt i den
i marken nedgrävda timringen, lagbron, utgörande det något
fjädrande underlaget för hammarställningen. Och så tvärs igenom
smedjan går en grov stock, slagträet, vid den från hammaren motsatta
långväggen fäst i en ståndare. För att ytterligare staga ställningen
finnes en smidd järnstång från ställningens bakre del tvärs genom
smedjan förankrad i gråstensväggen. Men hammaren står ännu stilla. För
att sätta den i rörelse släppes vattnet på hammarhjulet, dess av fyra
stockar, med tillhjälp av kring dessa fastkilade järnringar,
sammanfogade axel börjar röra sig, och den på axelns in i smedjan längst
framskjutna del påträdda lyftarmringens fyra armar gripa en efter en tag
i hammarskaftet, just där blecket har sin plats, lyfter hammaren
hastigt i höjden, tills den slagit mot tryckaren, varefter hammaren
fritt får falla ned på det stycke, som skall bearbetas eller smidas på
städet. Taget mot hammarskaftet måste ske mjukt, och för att
dessutom minska slitningen på lyftarmarna av tackjärn, äro på dessa fästa
stycken av björk, broskarna. Städet är ej större än att det svarar mot
hammarhuvudet. Det vilar i städskålen, som i sin tur är fastkilad i den
djupt i marken nedsänkta av järnband sammanhållna städstabben.
Denna hammare är det äldsta föremålet i smedjan. Om den icke
funnits tidigare, vilket dock är sannolikt, så har den satts upp år 1799,
när smedjan till stor del byggdes om. Överensstämmelsen mellan den
bevarade hammaren och den, som av Sven Rinman finnes avbildad i
planscherna till hans år 1788 utgivna Bergverkslexikon, bild 8, är så
fullständig som rimligtvis kan begäras, till och med den lilla
dekorativa, ur konstruktiv synpunkt betydelselösa, utformningen av ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
