Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfla hammarsmedja. Av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Torsten Althin
lig för hettan från härdkolen, ja, nästan för lätt åtkomlig.
Temperaturen på blästerluften blev ibland väl hög.
För hundra år sedan genomgick vår bergshantering en svår kris och
hade att utstå en besvärande konkurrens framförallt från engelskt
håll. Man tog då tjuren vid hornen och införde nya smidesmetoder
just efter engelsk förebild. En av dessa metoder var det egentliga
lan-cashiresmidet, som 1830 först tillämpades av den värmländske
bruksägaren Gustaf Ekman. Redan 1832 anställdes första försöket vid
Häfla med den nya metoden, och den 2 april 1833 erhölls privilegium
på tre år för försökssmide, vilket sedan förlängdes att bli ständigt.
Den lancashirehärd, vi finna i smedjan, bild 9, är emellertid ej äldre
än från 1883, då nya härdar insattes, av vilka den ena revs ut 1910.
Till skillnad mot tyskhärden är lancashirehärden, ett täckt slutet rum
av stora järnhällar och kraftiga järnkonstruktioner, allt tillsammans
kallat härdvirket. Dess bakre del fortsätter i det tegelmurade
gnister-huset och vidare i en hög skorsten, vars traditionella form givit många
av de gamla smedjorna vid våra järnbruk ett karakteristiskt drag, som
genast skiljer dem från andra verkbyggnader. Härden har två
vattenkylda formor, två koniska rördelar genom vilka blästerluften tillföres
under gången. Formväggen, askväggen, blåsväggen, lackhärden äro
gamla namn på härdens delar, vilka alla ännu leva i smedernas minne,
men som för yngre generationer skola komma att verka obegripliga.
Vi ha nu något besett de viktigaste anordningarna i smedjan och skola
följa en arbetsprocedur.
En sensommardag 1929 fingo smederna vid Häfla bege sig tidigt om
morgonen till den gamla smedjan och ställa och styra. Smedjan skulle
åter för en dag komma igång, och med ögon lysande av förtjusning
och med ett småleende på läpparna vandrade den säkre mästersmeden
omkring och såg efter, att allt fungerade. Tackjärnet vägdes upp på
den med årtalet 1685 prydda och med punsningar vackert utsirade
vågen. Träkolen, som i alla tider hämtats från milorna i brukets egna
stora skogar, mättes upp. Snart var lancashirehärden så varm, att
arbetet kunde börja. Några tackjärnsgaltar — järnet köptes förr från
en mängd olika masugnar i trakten och även från annan bergslag
— hade förvärmts bak i härden och makas nu in i det egentliga
härdrummet, under det att blästern ökas och man på avstånd hör
blåsmaskinens tilltagande susande. De 150 kg. tackjärn täckas med kol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
