Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfla hammarsmedja. Av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häfla hammarsmedja
139
Bild ij. Efter slutat skift stå mästersmeden och hans medhjälpare med smälttång,
spett, kolskyffel och smältstycketång.
Häfla äro bevarade sedan 1827, många vallonnamn återfinnas bland
smederna, och av deras ättlingar arbeta ej så få vid hästskofabriken vid
det nutida Häfla Bruk. Den genom släktled nedärvda
yrkesskickligheten hos en arbetarstam är en värdefull tillgång även i vår tid med
dess mekaniska hjälpmedel.
Låt oss återvända till arbetet i smedjan. Så snart en smälta är färdig
börjar arbetet på nytt i härden, det gäller att hinna med åtminstone
sex smältor på ett sjutimmarsskift. När detta är slut, tar nästa lag av
smeder vid, och de första kunna få sju timmars vila. Förr arbetade
man i kortare skift ända ner till fem timmar. Vilotiden tillbragte man
i smedsbostaden eller, om den låg för långt avlägset, i en särskild liten
byggnad, labbet, inredd med några enkla britsar och en eldstad.
Benämningen, som vid en del bruk är labbi, kommer av det franska
l’abri = skydd och har i vårt språk införts av de under 1600-talet
från Belgien inkallade vallonsmederna. Labbet vid Häfla är en av
slaggsten uppförd byggnad, som ligger ett 20-tal meter från smedjan.
De under arbetsskiftet framställda smältstyckena såldes givetvis
någon gång som sådana, men i allmänhet förädlades de vidare. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
