Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mellan två tidevarv (Göteborg). Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan tvenne tidevarv
177
tiga impulser, men även Frankrike och Tyskland samt mer eller mindre
direkt Kina.
För Göteborg är detta kosmopolitiska inslag stegrat. Staden öppnade
sig mot havet och bjöd allt det främmande famnen. Hit anlände icke
blott varor av allehanda slag, som satte sin färg på tillvaron, utan även
människor av främmande nationalitet, som slogo sig ned för längre
eller kortare tid, ibland för alltid. Holländska och tyska familjer hade
i många fall bott här sedan stadens grundläggning. Nu tillkommo
framförallt med den ostindiska handeln skottar och engelsmän.
Dessutom sände köpmännen gärna sina söner till Holland, England och
Tyskland för att där utbilda sig i yrket, lära sig språk och europeiska
seder. Niclas Sahlgren, Jonas Alströmer och andra hade gjort den
turen. Stundom var det utländska inslaget alltför stort menade
borgerskapet. Särskilt gjorde detta sig kännbart omedelbart efter kriget, då
efterfrågan på utländska varor i det utblottade landet var stor.
Man klagade över de utländska handelsexpediterna vid riksdagen
1726—1727 och ville ha en inskränkning i deras rörelse. Det
handlande borgerskapet nödgades med grämelse och suckan se hela sitt verk
vara förfelat under de främmandes envälde och styrelse, framhåller
borgmästare Joachim Neresius. Emot landets intressen lyckades dessa
expediter avsätta sitt utländska kram med yngre och oerfarna svenska
köpmän som bulvaner. Över fyratio personer handlade i staden med
utländskt kram och den maximen, att kramhandeln vore rätta vägen
för köpmansverk och rörelse hade så tagit överhanden hos en stor del
av den efter frihet längtande ungdomen, att själva köpmanskontoren
ej utan möda kunde finna en stadig tillgång på hemmahörande ämnen,
som ville taga anställning vid bokhållandet, handeln eller
manufakturerna, utan måste engagera därtill tjänliga personer från utlandet.
Denna brokighet ger också liv åt själva stadsbilden och åt de
borgerliga hemmen. Göteborg företedde ju redan i sin stadsplan med de
många kanalerna en holländsk bild. Den äldre bebyggelsens karaktär
känna vi blott obetydligt, men däremot kunna vi skapa oss en ganska
god föreställning om dess utseende under frihetstiden. Efter den ovan
omtalade branden 1721 återuppfördes gårdarna av allt att döma under
de närmaste åren. Det är denna del av staden, som J. F. Weinberg
avbildar i sin akvarell med motiv från Stora Hamnen år 1793 och som
Carl von Linné så målande skildrar i Västgötaresan under sitt besök i
Göteborg i juli 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
