Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notdragning. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17(3
Ernst Klein
liten ytterst lätt och kort båt, »myndbåt», en paddelåra och ett litet
))varpnät». Fiskaren, som vet, att rödingsstimmet leker på en för dess
räkning iordningställd fläck av sjön, paddlar försiktigt ut och lägger
sitt nät i cirkel omkring bytet. Sedan makar han ihop nätet mer och
mer och »skruvar» slutligen ihop det genom att sakta linda upp det
på paddeln, tills han slutligen kan lyfta upp hela stimmet ur vattnet.
Dylika notar kallas flerstädes »strö)) eller ))stry)). I åar och mindre
vatten brukas ett nästan lika primitivt fiske med s. k. ))kastnät)) eller
»vadar», som slängas ut i vattnet från land eller båt och sedan med
hjälp av ett par i nätändarna fästa rep halas i land med fångsten. I
Hälsingland har jag hört strömmingsfiskare berätta, att man förr, då
man begagnade mycket mindre och grundare strömmingsskötar än
nu, kunde ta och »fära ihop» några skotar till en improviserad not,
om man råkade få se ett lekströmmingsstim intill någon lämplig, slät
strand. Man rodde ut ena änden av noten omkring stimmet, tog den
iland till samma plats, där man förut fastgjort andra änden, och drog
så gladeligen upp hela stimmet. Smånotar, sådana som ännu brukas
vid vår östersjökust, äro också ofta helt enkla, raka nät, ej sällan utan
andra tillbehör än några sänken och träflöten, bild 3, och en lång lina
i vardera änden. De brukas ofta vid fångst av lekfisk, t. ex. braxen
och id, på så sätt att man, när stimmet observerats, smyger noten
omkring det och halar det i land.
Härifrån och till det stora notfisket, vare sig i öppet vatten eller
från isen, är steget ju ganska långt, men som vi redan sett, är det länge
sedan detta steg togs även i vårt land. I verkligheten är skillnaden
också mera kvantitativ än kvalitativ. Vad som skiljer dessa väldiga,
ofta flera hundra meter långa dragnät från deras mindre föregångare
är, utom måtten, egentligen blott införandet av kil och notrack.
Kilen är en säckformig utvidgning mitt på noten, vars djup ofta
stiger från ändarna mot »hugget», d. v. s. mot kilens vidöppna gap.
Ändamålet med denna förbättring är att, när det gäller stora och
tunga fångster, som man ej på en gång hinner plocka åt sig, när de
komma upp, skapa ett tillfälligt, men säkert fängelse, ur vilket de ej
kunna klara sig, medan upptagningen pågår. För att kunna hålla
kilen vidöppen, har den tunga sänken i nederkant och ett kraftigt
flöte, kilbrädan i överkant. De långa näten på ömse sidor om kilen,
vilka skola omsluta fisken och bringa den in i påsen, äro för bättre
styrnings skull ofta i ändarna försedda med en påbunden, mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
