Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs hem i Borgå. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Gunnar Mascoll Silfver stolp e
och tala till dem han samverkat med och dem han fostrat, vilka
trängas i dörrarna. Silverkannan lyfts fram fylld med punsch, och man
efter man försöker sig på att hålla den på rakt utsträckt arm och
sedan utan att svikta föra den till munnen. Under de lyckliga åren
vimlade det f. ö. av folk i den stora salen. Portarna i det runebergska
hemmet stodo ständigt öppna för gamla vänner och nya, för berömda
främlingar, som ville trycka skaldens hand, för blyga ynglingar, som
ville lägga sina diktförsök under hans ögon, studenter, som ville sjunga
för honom, officerare, som ville tacka honom. Värden ledde festerna
med ceremoniell värdighet, om så krävdes, men han kunde också slå
sig lös, och då hände det ofta att morgonljuset lyste på det glammande
sällskapet.
I den lilla kammaren på gaveln hade Runeberg sitt arbetsrum. Här
tillkommo alltså andra samlingen av »fänrikarna», det stora
psalmboksverket, som vållade den ambitiöse diktaren så många mödor och
besvärligheter och slutet av »Kungarna på Salamis». Den mörka
årstiden var alltid hans produktiva tid och i det fallet kunde han
instämma med Tegnér, som han ju annars kände sig stå i
motsatsförhållande till, då denne i ett brev till Adlerbeth vittnar: »Nordiska
Poesien är en vinterqvällspoesi; och om det nånsin vinner någon
själfständighet, förmodar jag att detta blir dess stående caracter». På
somrarna skrev han knappast en rad. Ute på Kroksnäs gick han helt upp
i friluftsliv, men under de raska jaktfärderna och meditativa
fisketurerna lagrade sig naturligtvis intrycken och tändes idéerna.
Intet rum i det runebergska hemmet är så orört som
sängkammaren. Bakom det av fru Runeberg dekorerade draperiet står sängen
alltjämt bäddad, och ovanför den hänger den silverrova på vilken
diktaren med handen avläste tiden under sjukdomsårens många
sömnlösa nätter. Utanför fönstret kvarsitter fågelbrädet, vilket
Runeberg även kunde iakttaga genom en över sängen fäst spegel. Det
är gripande att läsa om alla de försök, hans närmaste gjorde för att
låta invaliden förnimma något av det friska naturliv, han älskat
mer än någon. Vimlet på fönsterbrädet gav honom en
miniatyrbild av fåglarnas kamp för tillvaron i skogarna, och för
detaljstudium hade han inne i rummet burfåglar, som skänktes honom från
olika håll — kanariefåglar, grönsiskor och en rotgel, som förirrat sig
in i förstugan. Flor ans växlingar fick han också följa: så ofta man
kunde, bar man till honom blommor och aldrig blev han gladare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
