- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Femte bandet (del IX & X) /
298

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens bädd. Av Emelie v. Walterstorff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3<d 6

Emelie von Walter stor ff

pad med fjäder, den undre eller hyendet sannolikt innehållande hackad
halm, avfallsblånor eller dylikt. Överdraget har antingen varit ett
hopsytt var eller det korta linnelakan, som var en föregångare både till
örngottsvaret och till det långa linnelakanet.

Bruket av linne kan ej sägas i någon mån ha blivit mera allmänt
förrän under 1500-talet. Då tilltog emellertid lyxen, eller rättare sagt
hygienen, på samma gång som lärft tycks ha blivit en billigare vara. En
inventarieförteckning från Ekholmens gård i Veckholms sn, Uppland,
år 1585—86 visar 9 par lakan mot 17 fällar, 13 ryor och 14 vepor,
medan Salsta slott år 1563 hade icke mindre än 87 par lakan av
hän-singelärft, 59 par av smålandslärft och 26 par av hollandslärft, ett par
av rysslärft och ett lakan knitt med silke. Dessutom fanns här 4 st.
läderlakan. Ett sådant spändes över bolstern och täcktes i bästa fall
av underlakanet. De voro i bruk vid Gustav Vasas och Erik XIV:s
hov och kunde då vara sämskade.

Bädden har under senare århundraden bland allmogen på sina håll
undergått märkvärdigt få förändringar, att döma av de meddelanden
i denna sak, som lämnats till Nordiska museets etnologiska
undersökning. En vanlig bäddning i Jämtland i slutet av 1800-talet beskrives
så, att man låg i fållbänken på lös halm, över vilken var svept ett
ull-och hårtäcke samt om vintern renhudar, med hårsidan uppåt. Intet
lakan förekom då, och i stor utsträckning förekommer det ej ännu.
Hår och sönderplockade trasor utgjorde stoppningen i huvudkudden.
Till täcke hade man vintertiden en fårskinnsfäll med vävt övertyg,
om sommaren en killingskinnfäll eller nött fårfäll utan vävnad. Vi
se här således en kombination av vikingatidens skinnbädd och
medeltidens vadmalssäng. Sannolikt har så pass stor lyx utvecklats till och
med långt före nämnda perioder. Nästan överallt bland allmogen har
man dock gott vetat, vad som brukades bland ståndspersoner, och i
enlighet därmed i välbärgade hem haft en gäst- och paradsäng i
beredskap för storfrämmande — i vissa trakter i Jämtland länsman, prästen
och timmerpatronerna. Till dem hade man gästrum med gustaviansk
utdragssäng, i vilken halmen ej var lös utan instoppad i ett halmhåll
eller madrass av ull och hår. Däröver renhudar och ett hemvävt
hamp- eller linnelakan. Fällar till täcke som ovan beskrivet, men intet
överlakan. Som prydnadstäcke låg om dagen husets präktigaste vävnad
på sängen. Denna hemvävnad kunde vara av olika slag och var i bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-5/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free