Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondens bädd. Av Emelie v. Walterstorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3<d 6
Emelie von Walter stor ff
Vad skinnsängen beträffar, kan den utom i Norrland spåras i
Dalarna, Uppland, Värmland, Bohuslän, Västmanland, Östergötland
och förmodligen även annorstädes, dels i form av ludet
kalvskinnsunderlakan och huvudkudde, dels läderbolster och kudde av sämskat
eller annat skinn. Sedan man börjat sy ihop ett bolster för halmen,
kunde detta vara av ludet kalvskinn på båda sidorna eller endast på
den ena. I senare fallet var den andra sidan av skäktefallsväv och
vändes uppåt om sommaren. Den del av skinnsängen som bevarats
längst är likväl fällen som täcke. Den finns ännu, eller man minns
den, ända från Sydsverige till Lappland. Vanligen av fårskinn, kunde
den vara överklädd med vadmal, eller med ett tjockare täcke i
rosengång eller annan mönstrad väv. I en gammal fransk sång, under
1200-talet översatt till norska, omtalas »ett åkläde av purpur från
Alexandria, undertill klätt med sobelskinn».
Medeltidens halmkläden av vadmal igenkänna vi bland annat i
Ölands fallingar, som av en författare på 1760-talet beskrivas som
»dels grå, dels vita, de tvättas aldrig, så länge något är kvar av dem».
En rya av de kraftiga öländska, vägande bortåt 10 kg., eller en
skinnfäll hörde till som täcke om vintern, en falling som täcke om
sommaren. I Västmanland hade man en vävd vepa av nöthår över den
lösa halmen, som först under 1800-talets senare hälft samlades i ett
var, fässing, av blångarnsväv. Ylle- eller hårgarnsvepa har intill senaste
tid varit halmkläde i vitt skilda trakter och beskrives stundom såsom
fastknuten vid sängstolparna.
Linneunderlakan ha först under 1800-talet blivit allmännare bland
allmogen. De sägas från början ha varit helt korta, nästan endast
nående över huvudgärden, senare längre, tills de nått normal längd.
Den korta vävbiten över huvudgärden nämner Troels Lund som ett
tillbehör även till en enklare säng vid 1500-talets början. I analogi
med det korta underlakanet uppträder ett kort överlakan, om man
som sådant får räkna en bred fåll med spets fasttråcklad vid täckets
övre kant enligt uppgift från Värmland vid 1800-talets slut.
Som rester av himmelsängens prakt te sig de rikt broderade
häng-lakanen och handklädena i Delsbosängen, bild 8. Hänglakanen synas
dels ha hängt som sparlakan kring en sängkrans, detta dock kanske
mera tillfälligt, dels ha motsvarat de i slutet av ijoo-talet
uppträdande kapporna nedomkring sängen. De ha dock ej varit veckade
utan legat slätt som ett lakan över sängen och hängt ned mot golvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
