Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskminnen i Lettland. Av Harry Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del, som tillföll Estland och en sydlig del, som tillföll Lettland. Av
Lettlands huvuddelar (Livland, Kurland med Semgallen samt
Lettgallen) är det alltså endast Livland, som en gång tillhört Sverige.
Lettland är långt fattigare på svenskminnen än Estland såväl i fråga
om bevarade minnesmärken som muntliga traditioner. Detta beror
främst därpå, att Estland tillhörde Sverige en längre period
(1561—1721) än Livland (1629—1721), delvis också på att det svenska
språket alltid talats i Estland (f. n. omkr. 8,000 svensktalande), vilket
i hög grad bidragit till att hålla traditionerna från svensktiden levande.
Dock finnas även i Lettland såväl minnesmärken som kvarlevande
traditioner från svensktiden. Så är minnet av svensktiden och dess
goda verkningar för landet ej ett historiskt faktum, som blott den
bildade i Lettland känner till. Från generation till generation har
traditionen därom bevarats, och frågar man den enklaste bonde, så
kan han tala om den goda svenska tiden. Han kan egentligen ej skildra,
vad det var, ej heller kan han angiva tidpunkten för densamma. Det
är i själva verket för honom en idealiserad lyckoperiod, då bonden fick
rätt, när han hade rätt och slapp svälta och få stryk. Den svenska
tiden spelar alltså för den lettiska bonden samma roll som S:t Eriks lag
och S:t Eriks tid för den svenska bonden mot medeltidens slut. Även
om man i sanningens intresse måste vidgå, att den svenska regimen i
Livland stundom utmärkte sig för åtgärder, som i vår tid skulle
stämplas allt annat än humana, och att man vid letternas bedömande
av det svenska herraväldet måste komma ihåg dess gynnsamma
belägenhet mellan två för letterna mycket svåra perioder, nämligen
ordenstiden och den ryska tiden, kan man ej komma till annat
objektivt resultat än att den svenska förvaltningen utmärkte sig för en
under dåtiden så gott som okänd humanitet, och att den försökte
realisera demokratiska principer, som slutgiltigt genomförts först i
våra dagar. Man får även taga i betraktande, att kännedomen om
svensktidens gynnsamma inverkan på det lettiska folket ej enbart vilar
på traditioner utan i rätt stor utsträckning på senare tiders lettiska
propaganda, i det man så att säga spelat ut svensktiden i politiskt syfte
för att angripa det intill världskriget befintliga förhatliga tyska
godsägarväldet i Baltikum. I enlighet därmed kan man även på
landsbygden spåra en viss strävan att ställa vissa minnesmärken, som bevisligen
varit knutna till andra händelser och andra epoker, i förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
