Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyfödde världsmedborgaren. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyfödde världsmedbor gar en
97
Bild 14. Dihorn från Siknäs by, Nederkalix sn, Norrbotten.
en barnaföderska inte var kyrktagen, betraktades hon nära nog som
en hedning, vilken ingen gärna ville taga i hand. »Det är inte värt att
ta dig i hand, för du är hedning ännu», fick i slutet av förra seklet en
barnsängshustru i Tiveds socken i Västergötland höra av en
grannkvinna. leke förrän hon »gått i kyrka», återtogs hon ju i Guds
församling. Att dessförinnan möta en sådan kvinna ansågs ej vara bra,
och inte gick hon heller gärna utom hemmets område, åtminstone inte
utan att vara ordentligt stålad för att inte råka ut för något trolltyg.
Själv kunde hon till eget skydd bära en kniv i handen, eller en
rakkniv instucken i barmen. Kommo då trollen, hade rakkniven makt att
resa på sig och skära dem. Även vid sitt första besök i ett annat hem
fick en kyrktagen kvinna vara beredd på, att man kastade några
porslins-, glas- eller lerskärvor efter henne när hon gick, vilket skedde för
att förebygga den skada på dylikt gods, som detta hennes besök eljes
skulle medföra. Kyrktagningen var en sed ifrån Jungfru Marias tid
berättas det från Brunnby i Skåne.
Iklädd sin bruddräkt knäföll kyrkogångskvinnan på en pall mellan
vapenhuset och själva kyrkan, under det att prästen läste någon bön
över henne och därefter förde henne vid handen in i kyrkan, varvid
organisten stundom med en marsch spelade in henne. Längre fram i
tiden fanns dock för henne en särskild bänk framme i koret till
vänster om altaret, den så kallade »kyrkogångskvinnornas bänk». När
hon sedan vid hemkomsten tog av sig kyrkstassen, skulle den en stund
läggas hos barnet i vaggan, för att det skulle bli lugnt och stilla och
få god ro i livet. Men för att barnet skulle bli snällt, hade hon nog inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
