Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Gösta Berg
Bild 7. Det inre av visthuset. Mangskogs sn, Värmland.
mingen längre tillbaka också med flera andra fisksorter, har inlärts
från sydligare länder, närmast säkerligen Tyskland och Holland. Om
hela bruket av laggkärl, som är så gott som oskiljaktigt från metoden,
kan sägas detsamma, en omständighet som ytterligare bestyrker vårt
antagande. Insaltning av födoämnen är liksom rökningen känd från
Karl den stores hovhållning, men nedsaltning av sill uppgives därtill
vara bekant redan genom en skotsk uppgift från 500-talet.
Jämte dessa sätt att konservera köttvarorna förekommer som var
och en vet vidare torkning, ofta i kombination med nedsaltning.
Nedåt landet var detta sista det vanliga, och torkningen skedde då
gemenligen i bastun, fig. 9, varefter köttet inhängdes i boden eller stundom
rent av inne i stugan. Torkningen har här alltså en rätt litet
ursprunglig karaktär. I de nordligare landskapen i vårt land möta emellertid i
detta hänseende andra förhållanden. Man torkar där köttet på enkom
för detta ändamål uppförda torklavar ovanpå husen, fig. 10. Där
sättas köttstyckena upp på vårvintern i enkla träburar, så att de ej
bliva åtkomliga för fåglarna. En långt primitivare motsvarighet ha
dessa torkburar i lapparnas torkställningar, på vilka resultatet av
renslakten uppsättes till tork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
