Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Gösta Berg
Bild 9. Köttet upphängt för rökning i bastun. Söderbärke sn, Dalarna.
har medeltida anor och fördes redan då i stora kvantiteter inåt landet
från Skandinaviens västkust. Också härom vittnar Olaus Magnus:
»Framför allt äta de nordiska folken torr fisk, såsom gädda, gös,
braxen, lake och den fisk, man på götiskt tungomål kallar sik. Alla
dessa fiskar staplas upp som ved i trafvar, och vid försäljningen går
det sedan vanligen så till, att de dels mätas med stång- eller alnmått,
dels vägas med större vikter, såsom hundramarksvikter,
tusenmarks-vikter och den vikt, som på götiska språket gemenligen kallas
skepppund. När man nu vill bereda dessa fiskar till människoföda, låter man
dem två dagar ligga i stark lut och en dag i rent vatten, för att de
måtte bli så mjuka igen, som man vill ha dem; sedan de så kokats med
tillsats af salt smör, sätter man fram dem på själfva furstarnas bord
såsom en omtyckt och läcker spis.»
Den fiskart, som i våra dagar främst användes vid beredning av
lutfisk, är som var man vet, långan. Efter gammalt hörde denna till
»skinnfiskarna», det vill säga att den ej var besatt med fiskfjäll. Som
man finner av det föregående var det emellertid inte endast
skinnfisken som kom till användning som lutfisk, utan även »fjällfisk» av
alla slag. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att anföra ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
