- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Sjätte bandet (del XI & XII) /
157

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villa Malta och den svenska konstnärskolonien i Rom för hundra år sedan. Av Thure Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Villa Malta

157

:|P

Bild 8. Gatubild från karnevalen. Ur Hjalmar Mörners Carnevale di Roma, 1820.

vad han gjorde här. Något bidrog väl också den annalkande
medelåldern till beslutet.

Han sålde alltså Villa Malta, packade ned det mesta av sin
konstsamling och lät det följa med de tre kolossalstatyerna av Karl X, XI
och XII hem med den kungliga fregatten, som kommit till Livorno
för att hämta dem.

Själv for han hem året därpå och stannade i Sverige i fyra år,
varunder han ytterligare förberedde sina planer, vars utveckling vi ju inte
kunna följa här. Det blev i varje fall inte riktigt som han tänkt sig.
Villan på Djurgården kom inte till stånd förrän i början på 40-talet,
och dessemellan liksom därefter tillbragte han ytterligare fyra år i
Italien. Hans stjärna var i dalande, hans krafter stodo inte bi som förr,
hans gamla vänner voro mestadels borta, Villa Malta var ur hans
händer. Men han hade kvar sitt gamla hus vid Augusti Mausoleum, och det
stod öppet som förr för dem som satte värde på god mat, gott vin och
älskvärt bemötande.

Vad det sista beträffar, var det inte så alldeles helt med den saken,
eftersom det kommit ett kvinnfolk i huset. Kristina Bygler, hans
älskarinna på äldre dagar, tycks inte alltid ha delat hans åsikter om vad
gästvänskapen krävde, vilket bidrog till att så småningom isolera
honom från de vidare kretsarna. Men själv var han densamme in i det
sista. Frikostig och hjälpsam, gjorde han alltjämt skäl för den
benämning Wetterling givit honom: »en far för alla svenskar, som kommo
dit», även om han upphört att spela den bålda grandseigneurrollen
från tidigare år. När han slutligen lade sig till ro, var det många, som
i honom sörjde en verklig vän och välgörare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-6/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free