Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i landslagarna, men den följdes dock vid rättskipningen och
återkommer slutligen i 1734 års lag. I praktiken kunde dock avvikelser
från regeln förekomma. På den här avbildade kartan av Rökiö by år
1730, bild 2, hade tre hemman om ett helt mantal var sin fjärdedel i
kvarnen A, medan den återstående fjärdeparten ägdes av ett
halvmantalshemman. Inte heller i kvarnen B voro andelarna
proportionerliga mot hemmanens skatt. Sådana mål drogos stundom till
häradsrättens avgörande, och då befanns det ofta, att den granne, som hade
större del, byggde mera på kvarnen. Under 1600-talet användes ofta
ett finskt ord »våra» (fi. vuoro, tur) för att beteckna »kvarntur»
eller »kvarndygn», d.v.s. den tid, som en delägare hade rätt att
förfoga över kvarnen i en omgång eller ett omlopp. I Yttermalax by
tvistade år 1678 två bönder om sin kvarnvåra, »så att de ingen visshet
till detta hade, huru de den nyttja skulle, efter Peer av 1 mantal och
Erich allenast 1/2 mantal däremot är, och eljest Peer mera som Erich
därå alltid byggt; dy ingingo de därom en vänlig förlikning således,
att Peer malar 4 nätter och Erich 3, därefter de ock proportionaliter
det skulle bebygga, och alltså dömdes därved nu ock i efterkommande
tider att förbliva». Peer hade sannolikt kunnat tvinga grannen att
nöja sig med 2 nätter, men förmodligen kom han till rätta med fyra
nätter av sju, varigenom också hans byggnadsskyldighet något
minskades.
Om antalet delägare i ett kvarnlag blev för stort, kunde någon eller
några yrka på att en ny kvarn skulle uppföras. Sålunda klagade Michel
Erichsson i Helsingby 1686 på sina intressenter i kvarnen i
Toby-forsen, »att de icke efter sin skyldighet med arbete och umkostnad
uppehålla kvarnen, utan största besväret ligger på honom, och att de
som små hemman kluvit hava i tu, likafullt vardera sedan vela i
kvarnen lottägande vara, så att där som tillförende varit 5 kvarnlotter,
pretenderas nu att bliva 7 lotter». Michel begärde därför att få skilja
sig från kvarnlaget och bygga en ny kvarn bredvid den gamla. Några
delägare påstodo då, att vattnet inte var så rikligt att det skulle förslå
till två kvarnar, vartill Michel menade, att vattnet var överflödigt
under vår- och höstfloden, »men enär vattutorka är, kan vattnet
ömsom till bägge kvarnarne brukas och dagarne till malningen skiftas
efter lotterna, som bliva i vardera kvarnen». Rätten ansåg, att då
Michel inte ville prejudicera någons rätt och inte ville nyttja mera av
vattnet än hans lott tillsade, så kunde han enligt BB kap. 33 och 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
