Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det närmaste upphört. I Pedersöre fanns numera endast 4
grovbladiga sågar, med ett stort antal delägare i varje, vilka sannolikt
behövde det mesta av tillverkningen för egen del. I de sydliga
socknarna arbetade ännu ett betydligt antal sågar, ofta med samtliga
bönder i ett byalag som delägare, men dessa verk voro till för det rena
husbehovet. Numera finnes veterligen ingen grovbladig såg bevarad.
Efter denna översikt av de grovbladiga sågarnas förekomst och
betydelse för Svensk-Österbotten skola vi här hopsamla de spridda
uppgifter, som finnas om dessa enkla inrättningars tekniska byggnad. Den
äldsta uppgiften, som jag i detta hänseende känner från Finland, är
en inventarielängd från Björneborgs kungsgård år 1605. Det uppges
att bland sågkvarnens »redskap» bland annat ingick ett klinkhjul
(i ett inventarium från Linköpings biskopsgård från medeltiden
omtalas ett »klinkehjul»), samt 1 sågblad, 1 vevjärn, 4 hjulnålar och 5
trällgjordar. För att få någon mening i denna uppräkning måste vi
taga vår tillflykt till tyska tekniska planschverk från 1600-talets
början. I Ramellis Theatrum machinarum (1620) och i Böcklers lika
benämnda arbete ingår en bild, som hjälpligt kan sammanställas med
Björneborgs-inventariet av 1605, bild 14.
Bild 15, som återger den i Fölisöns friluftsmuseum invid
Helsingfors bevarade husbehovssågen på Sarvlax gods, visar en konstruktion,
där ramen erhåller sin rörelse från en direkt på vattenhjulsaxeln
anbragt smidjärnsvev. Klinkhjulet eller spärrhjulet från de tyska
förebilderna finnes kvar i en ännu primitivare form, i det att hjulets
armar och lötar bestå av trä med endast den yttersta skoningen med
dess tandning smidd av järn. Stockkälkarnas frammatning sker
emellertid inte längre så enkelt som på förebilderna från 1600-talet endast
med en kedja, som vindar upp sig på spärrhjulets axel, utan med hjälp
av små trällor, som verka på tandspänger under kälkarna. En sådan
anordning uppges i handböcker från 1700-talet tillhöra de holländska
sågarna, ehuru i dem kugghjul och tandspänger voro av järn. Wilh.
Carlgren har i sin förträffliga bok om Norrlands skogsindustrier
meddelat en skiss av en enbladig såg med »nickmatning». Sågen har
»växelverk», i det att en kuggväxel är insatt mellan hjulstocken och
vevaxeln. Spärrhjulets axel rullar upp en kedja, som drager stocken
mot sågbladet. De knappa uppgifterna om Österbottens sågkvarnar
meddela, att veven satt direkt på vattenhjulsaxeln, således som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
