Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byar. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 6
Sigurd Erixon
berget syntes byn som en oordnad, kringströdd massa av gråa brädtak,
gulgråa halmtak och ett och annat rött tegeltaK, bild 2.
Omkring bykullen utbredde sig ägorna. Åkrarna voro indelade i
långsmala tegar, vilkas bredd svarade mot gårdarnas andel i byn. Här
var det nödvändigt att plöja och så och skörda samtidigt, om man ej
ville skada sina grannar. Invid bykullen funnos inom en inhägnad
samlade byns krydd- och kålgårdar, indelade på liknande sätt och med
samma ordning och proportioner som tegarna, fastän i
lilleputts-format. En del längre ut belägna ängsstycken delades efter bestämda
märken varje år genom upptrampning, »vadning)), i gräset.
Betesmarker och skogar höllos till största delen sammanblandade, fastän de
i princip voro delade.
Denna by blev för omkring 15 år sedan uppdelad enligt stadgan för
laga skifte av år 1827. Det är nu blott två gårdar kvar på platsen och
allt är där förändrat, bild 4. Deras åbor äro nu för visso helt belåtna
med utvecklingens gång, men det satt hårt åt, innan man kom överens
och utflyttningen kunde börja. I över tjugu år processade
hemmansägarna med varandra och med ägodelningsrätten och andra
myndigheter. En bonde blev vansinnig, en gick och hängde sig. Alla ansågo sig
mer eller mindre lurade och många grämde sig hårt och kände sig
övergivna av grannar, av lag och rätt. Vid utflyttningen måste de taga med
sig både tomt och hus och sålunda bygga helt på nytt. Det blev för
betungande för många, en del blevo också ruinerade. Hur trygg och
hemvan föreföll dem icke då den gamla byn! Att dess vägar och gator
ofta voro bottenlösa och att sämjan ej alltid var som den borde, brydde
man sig icke om. När man skulle flytta, kände man tillfullo, hur
starka de gamla banden voro. Vid brunnen på bytorget träffades
kvinnorna och fingo där veta allt nytt. Härintill reste man majstång vid
midsommar och sköt till måls på »hanen» i toppen.
Valborgsmässo-elden brukade tändas på en liten bergknalle tätt invid torget eller
också uppe på det stora Byberget. Inpå byn funnos gravhögar och
slaggvarp och långt uppe på berget en gammal borg. Allt tydde
sålunda på att även denna by hade de tusenåriga anor, som bruka vara
regel i våra gamla bygder.
Allt detta måste de nu lämna, som voro dömda att flytta ut.
Förvisso gällde utflyttningen egentligen endast små avstånd, och ingen
drevs utanför byns råmärken, men den var dock ett starkare avbrott
både ekonomiskt och kulturellt i dessa människors tillvaro än man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
