Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byar. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 6
Sigurd Erixon
Bild 16. Bygatan i Testa by, Sköllersta sn, Askers hd, Närke, 1916.
»hamrar». De gårdskomplex eller byklasar, som hörde till en sådan
enhet, synas ha hängt samman ej blott genom intimt grannskap utan
också genom en viss — ehuru långt ifrån fullständig — samfällighet
på odlingsmarken och ofta även genom släktskap. Det är då ej
underligt, om denna gruppering kunde göra sig så gällande, att benämningen
hammar rent av kunde få betydelsen byklase eller bli beteckning för
underavdelning inom en by. Fontell har med rätta framhävt, att först
solskiftet förutsatte en ordentlig avgränsning av byarealen från
omgivande byar men att gränsen förut kunde vara flytande. Om man får
lita på Tacitus, ansågs det för övrigt redan vid början av vår
tideräkning typiskt för germanerna med splittrad bebyggelsegruppering
och små eller föga koncentrerade gårdsgyttringar.
Där skillnaden mellan slätt- och skogsbygd i nedre Sverige
bibehållits i mera ursprungligt skick, finner man, att byn är slättens
normalform och enstaka gården eller småbyn skogs- och bergsbygdens och
skärgårdens. I övre Västsverige — det vill säga västra Värmland,
Dalsland och norra Bohuslän — och Gotland är bysystemet
ursprungligen föga utbildat, detta lika litet som i Norge. Om de synpunkter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
