Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byar. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 6
Sigurd Erixon
som i det föregående framförts, äro riktiga, behöver den geografiskt
begränsade särbebyggelsen icke bero på en art- utan snarare en
gradskillnad. Splittringen har blott blivit ytterligare tillskärpt genom
under vissa perioder genomförda omregleringar, som låtit
storfamiljs-eller storbondesystemet och därmed också den enstaka
gårdsbebyggelsen behållas eller rent av förstärkt desamma.
Bebyggelsens utvidgning har i nedre Sverige mestadels skett genom
nyodlingar och röjningar på utmarkerna, till sist i form av anläggning
av torp. Resultatet har vanligen blivit ensam- eller dubbelgårdar.
Sådana ha dock tydligen talrikt existerat förut i skogsbygderna. Det
fanns emellertid på den förut omtalade östgötabyns utmärker en liten
koloni av fyra småbönder eller arrendatorer, vilka bildade en så kallad
»avgärdaby», ett slags torparby under den förra. Det kan här vara ett
gammalt samband och är ej säkert en dotterby, såsom i en del andra
fall kan visas.
I övre Sverige ha fäbodarna allmänt varit bebyggelsens utposter och
ha tidvis varit eller under vissa gynnsamma förhållanden så småningom
övergått till byar, en procedur, som alltjämt pågår. Men kolonisationen
har även gått fram på andra sätt. Särskilt i Norrland har bebyggelsens
expansion periodvis varit högst omfattande, och det går ej sällan att i
detalj följa, hur en eller ett par nybyggare så småningom drogo andra
till sig så att en by växte fram och hur den slutligen genom
hemmansstyckningarna fick allt flera åbor och innevånare.
År 1749 säger Linné i sin skånska resa, att »byen Vidtsköfle låg et
stycke från slottet, var en af de ansenligaste och liknade en liten stad.
Han bestod af 11 hela hemman, hvardera delt i 4 gårdar, som lågo
särskilde, at hvardera hade sin trägård och sina småtäppor. Alla hus
voro af kors-verke, gatorna voro stenlagde och kyrkan mycket täck.»
Närmare presentera sällan äldre resenärer våra byar. Schubert lade
1817 märke till de stora byarna i Norrland och liknar dem också
ibland vid städer. I norra Småland och södra Östergötland märkte
A. Daumont 1830, enligt vad han berättar i sin resa, »en
besynnerlighet» ifråga om slättbyarna. »De små gårdar, af hvilka dessa byar
bestodo, lågo hopträngda, liksom en bikupa inom en inhägnad plats,
hvarigenom deras nakna och afsöndrade läge, midt på den väl odlade
men skoglösa slätten, gaf en besynnerlig anblick. Bruket att på detta
sätt sammanhopa boningshusen, tycktes tillkännagifva, att dessa
trakter icke alltid varit i åtnjutande af den säkerhet och det djupa lugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
