Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munkbrote atern
223
sina knän den som sitter på bänken framför, klagar han vidare, och det
är inte underligt om folk resonerar som hans granne på bänken: »Det
är sant, 8 skilling är ej stort, men att därför köpa sig smärtor och
förlamade lemmar under de stunder som äro helgade åt nöjet, det händer
mig ej mera». Som redan är nämnt vidtogos efter blott några
månader vissa ändringar i salongen som tills vidare nedtystade klagomålen.
Vad icke förbättringarna uträttade, åstadkom förmodligen vanan.1
Själva scenen med sitt djup av sexton alnar och sin bredd av tolv
alnar (scenöppningen) kunde ju ej erbjuda den genom
praktutvecklingen på den 1782 invigda Kungl, operan förvanda åskådaren några
sensationer ifråga om dekorationer och maskinella anordningar, men
var användbar nog för sitt ändamål. Den palatsdekoration som Rehn
fällt in i tvärsektionen genom scenöppningen är inte utan en grand air
som för tanken till tidens pompösa alexandrintragedier, av vilka
likvisst ingen kom att deklameras från denna scen. En fem gator djup
kulisscen erbjuder alis icke föraktliga möjligheter till dekorativ ståt,
när sådan påfordrades. Den kostade ju en del, och teaterns
vardagsrepertoar var till en början icke sådan att den ställde några mera
vittsvävande krav. En bättre »kammare», en bondstuga och ett landskap
kunde man komma ganska långt med, så länge man höll sig till de
vanliga sångspelen och komedierna. Några scenförändringar för öppen
ridå förekommo icke under de första åren och äro heller icke
förutsedda på Rehns längdsektion, som ger den med dåtidens scenteknik
någorlunda förtrogne en fullt tillfredsställande redogörelse för
Munkbroteaterns resurser i den vägen. Kulisser måste ha uppställts och
borttagits för hand vid varje växling, och i vanliga fall syns man ha nöjt
sig med tre par kulisser till varje uppställning. Stolar och bord ställdes
in i den mån de voro oumbärliga för spelet. Eljest fyllde man ut bilden
med målad rekvisita å kulisser och fond. Bevarade dekorationer på
Drottningholms och Gripsholms teatrar ge gott bevis på hur illusorisk
1 Flodmark har letat reda på en polisförordning från 1793, som ger en åskådlig bild
av det något ovårdsamma liv, som understundom kunde levas i denna teatersalong. Det
heter där bl. a.: I följe hvaraf ingen, eho det vara må, skall understa sig att hvarken före,
under eller efter representationen eller under entre-actérna göra öfvervåld éllér öfva buller
och oljud med skrikande, sorlande, bultande, stampande eller löpande in på teatern och
bänkarna, såväl aktörer som spektatörer till hinder, olägenhet och förfång, och det vid
straff att genast på stället af vakten gripas och i häkte inmanas samt sedermera enligt lag
efter omständigheterna anses. Och gäller detta äfven i den händelse en eller flera i
trapporna, portarna eller i gångarna skulle söka att med trängsel, skuffningar eller på annat
sätt ofreda och förolämpa de kommande eller gående. (Stenborgska Skådebanorna sid. 388.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
