Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 32 C. W. von Sydow
likprocessionens behov av ett rastställe, där de kunde intaga
förfriskningar, och då man sett sig om efter ett lämpligt ställe, så har man
gett akt på den antagligen ensamma, i ögonen fallande tallen, och så
har den fått bli märkespunkt för den behövliga vilan. Detta har skett
genom en emotionalassociation av alldeles samma slag som de
föregående, varvid alltså behovet av rastställe attraherats av den på långt
håll synliga tallen, men någon vidskepelse är ännu ej med i spelet.
Likföljet stannar med glädje och trevnad under tallen, och när
förpläg-ningen förtärts, drager man vidare utan att finna något hemskt eller
mystiskt med tallen.
Helt annorlunda är emellertid förhållandet för den som far vägen
fram nattetid och ensam. Medan likföljet associerade tallen med vila
och vederkvickelse, associerar den nattlige resanden tallen med lik, ty
han vet ju, att likföljena alltid håller rast där. För honom blir tallen
därför en hemsk spöktall, ehuru ingen färdig folktro förkunnat att
spökerier där måste förekomma. Han kommer därför att skylla
varjehanda missöden på tallen, även detta på grund av emotionalassociation.
Dessa föreställningar sätter sig fast i traditionen, och tallen blir
föremål för en sådan respekt, att ingen törs ta av de spillror, som finns
kvar, sen den fallit. Man vet ej varför och på vad sätt, men farligt
måste det vara att röra spillrorna.
»Ungefär 6 1/2 mil från Kiruna på vägsträckan Kiruna—Vittangi
växer vid ena vägkanten en hög och rak tall, nu fullkomligt utan
grenar på stammen men upptill med en vacker krona i form av en
väldig boll, bild 3. År 1900 eller 1901 blev den av Kiruna- och
Vittangi-fiskalerna utkorad till ’suptall’. Om det försiggick under
särskilda ceremonier, vet jag ej. Vittangifiskalen lät putsa upp tallen.
De enstaka grenar som då fanns på dess stam togs bort. Under alla
de tingsresor, som företogs till och från Vittangi, stannade alltid
skjutsen där vid suptallen. Där skulle tas en sup. Hästarna blev så
vana vid detta, så de stannade av sig själva vid tallen.
En gång då Kiruna-fiskalen var på ting i Vittangi, företogs
hemfärden i kvällningen. På vägen somnade både fiskal och skjutsbonde
i finnrisslan. På morgonsidan voro de endast i Svappavaara by, som
ligger ungefär 3—3 V2 mil från Vittangi, och då fiskalen frågade
skjutskarlen hur det kom sig, svarade han ’Ryyppö-talli,
ryyppö-talli’ (=’Suptallen, suptallen’). Hästen hade alltså av gammal vana
stannat där och stod där i timmar, då ingen manade på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
