Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
K. B. Wiklund
Under ett intensivt och långvarigt forskningsarbete ha arkeologerna
med hjälp av gravgods m. m. från svunna tider kunnat bygga upp
serier av vältaliga typer, som uppenbarligen utvecklat sig ur varandra,
än tillväxande i prakt och smakfullhet, än urartande till degenererade
mönstra. Men denna typologiska forskning har också visat sig vara
farlig. Ålderdomliga former av vapen och smycken etc. ha trots sin
urmodighet levat kvar vid sidan av nya och moderna sådana,
spontana, »atypiska» bildningar ha uppstått i stor mängd, och många
mellanled i utvecklingen slumra ännu oupptäckta i jordens sköte. Allt
detta har lagt så många krokben för forskarna, att hela typologien
börjat komma i vanrykte — oaktat man omöjligen kan undvara den.
Hur gör etnograf en inför sitt material? Ja, så länge detta är av
»normal» museistorlek och insamlat på en expedition av vanligt slag
till fjärran trakter utan historia och till folk, vilkas språk och verkliga
tankevärld resenären icke känner, så går honom allting rätt väl i
händer, hans domslut bli ganska lätta, hans etiketteringar fullständiga
och hans publik belåten. Men värre blir det, då hans studieobjekt leva
och ha sin varelse i hans omedelbara närhet, då deras historia är
tämligen lättillgänglig, då han fritt kan meddela sig med dem och då
dessutom språkvetenskapen låter honom skåda tusentals år tillbaka i
deras liv. Då befinner han sig i den farliga situation, som heter
embar-ras de richesse, och då blir hans forskning ett övermåttan vanskligt
företag, där den typologiska metoden ju som vanligt måste följas, men
där historien och språkvetenskapen gång på gång korsa över de med
densamma vunna resultaten.
Bland allt det etnografen har att utforska intaga de estetiska
momenten av olika art en synnerligen framträdande plats. Diktning och
musik, skulptur och målning, utsmyckning av dräkt och kropp draga
alltid uppmärksamheten till sig och intressera både lekt och lärd.
Bland olika folk träda emellertid helt olika moment fram i första
planet, bland lapparna sången (jojkningen), ristningsmönstren och
klädernas utsirande och bland de olika klädesplaggen främst mössan,
dess av de praktiska synpunkterna ofta ganska oberörda form och dess
granna färger. På mössan kan man mer än på mycket annat se, från
vilken trakt en lapp härstammar, av mössan ser man hans ålder och
naturligtvis också hans eller hennes kön, och då den dessutom ofta nog
har ett smakfullt och tilltalande utseende, är det inte underligt, att
man gärna fäster sig vid den och gör den till föremål för sina speku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
