Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lapparnas mössor 327
hjälp av språkvetenskapen. Vad särskilt mössorna beträffar, säger
denna, att det ord gapper, kapper, gippar, gihpere etc., som användes
om huvudbonaden i dess helhet eller någon del av densamma, är
samma ord som det finska kypärä »hjälm, hög mössa, hatt», vilket i
sin ordning är ett mycket gammalt lån från de »baltiska» språken, där
litauiskan i våra dagar har ett kepure »hatt» och lettiskan zepure
»mössa, hatt, hjälm». Vid vilken tid ordet i fråga kommit från
finnarna till lapparna, kan icke avgöras, men det finnes i alla lapska
dialekter och måste vara, som det heter, »urlapskt», d. v. s. ha tillhört
redan den tidiga period, då alla lappar ännu talade ett och samma,
icke i dialekter splittrade idiom. När denna urlapska period upphörde
och dialektsplittringen vidtog, är likaledes obekant, men man kan av
vissa skäl antaga, att det skedde för omkring tusen år sedan. Redan
vid denna tid böra sålunda lapparna ha känt till något slags
huvudbonader. Av vad form de voro, lär väl alltid komma att vara
förborgat, men vi kunna åtminstone veta, att de från begynnelsen icke
voro gjorda av tyg, enär lapparna enligt språkhistoriens utsago lärt
känna vadmal och andra textilier först genom nordbornas
förmedling och under den senare urnordiska tiden, alltså ungefär 300—700
år e. Kr. Ordet gapper etc. var väl alltså namnet på vintermössan.
Under sommaren gick man förmodligen liksom i andra arktiska
trakter barhuvad. De arktiska folken ha ofta en vid pälsen eller rocken
fästad kapuschong, som vid behov kan dragas över huvudet. Vissa av
de lapska stormhättorna kunna nog leda tanken på dessa
kapuschonger, men då de även återfinnas hos de västerländska folken, som
i övrigt i alla livets förhållanden varit lapparnas överlägsna
läromästare, är det knappast möjligt att i dem se urgamla, inhemska drag.
Ur lapparnas mössor torde slutligen också konstforskaren efter
avskiljandet av de främmande elementen kunna utläsa det specifikt
lapska, de estetiska drag, som äro karakteristiska för våra märkliga
nomader. Vilka dessa drag äro, måste emellertid jag lämna därhän. Så livligt
jag än tror mig kunna uppfatta dem, är det mig icke möjligt att kläda
denna min uppfattning i säkra ord, och det skulle i alla händelser
knappast kunna ske annat än i samband med en utredning av de
övriga utslagen av lapparnas konstsinne. Endast genom en sådan kan
man komma till en säker mening om lapparnas sed och förmåga att
begagna och mot varandra avväga de olika färgerna — att blått
särskilt synes förekomma i den manliga dräkten, inklusive mössorna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
