Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af solytan. De kunna ligga lika högt som de förra, men visa sig
jämförelsevis mycket beständiga, så att de stundom förbli
kvarstående under en hel omvridning af solen. Mestadels likna de
moln, som sväfva i solatmosfären, eller rökmassor från en
skorsten. Vanligen innehålla de väte och helium. I medeltal nå
de en höjd af 36000 km., men några stiga äfven till
alldeles ofantliga höjder såsom 561600 km. Upphöjningar på
solytan af blot 10800 till 14600 km. räknas icke till
protube-ranserna och
förekomma i sådan
mängd, att man
jämfört solytan
med en gräsmatta,
hvars grässtrån
motsvarade dessa
gasutströmningar
hvilka bilda en
karaktäristisk
huf-vuddel af solens
kromosfär.
Solens corona.
Som redan
omtalats, utstråla från
alla sidor rundt
omkring solen
egendomliga
ljus
knippen, hvilka bilda solkronan, corona, såsom de kallas. I
närheten af solranden äger denna strålning ett starkt ljus, men dock icke
så starkt som hos de rödfärgade protuberanserna, hvilka stråla
igenom coronan. Detta inre klart strålande ljus bildar en ring af 132300
till 172800 km. i genomskärning, hvilken tämligen skarpt
af-gränsas mot det yttre svagare ljuset. Man skiljer fördenskull
mellan den inre och den yttre coronan. Den senare sträcker sig
ofta mycket långt utåt, och stundom nå den yttre coronans
ljusströmningar en längd, som uppgår ända till fyra gånger
soldiameterns, d. v. s. 870,4 millioner km., ja enstaka strålar bli
Fig. 5. Solcorona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
