Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
VÄRLDSRYMDEN.
Deras af stånd äro 12, 4, 20 och 5G ljusår. Som en lysande
kropps skenbara ljusstyrka förhåller sig omvänt som
kvadraten på afståndet, så skulle solen, om hon förlädes på sajnma
af stånd som Sirius, belysa jorden 577,000 millioner gånger
svagare än hvad hon nu gör. Solen skulle sålunda absolut
taget vara 53 gånger svagare än Sirius. Och sammaledes finner
man, att hon skulle vara 1,88, 35 och 224 gånger svagare än a
Centauri, Vega och Capella, om hon lyste bredvid dem på
himlahvalvet.
Som dessa fyra stjärnors ljusstyrka uttryckes genom talen
4„», 1,,,, l,00 och 0,S2, skulle solens lyskraft, om hon förlädes
på samma afstånd som de fyra nämnda stjärnorna, uttryckas
genom talen: 0,O815, 0,70fi, 0,o287 och O,00365. Om solen sålunda
vore lika långt ifrån oss som den oss närmaste fixst järnan,
skulle hon lysa såsom en stjärna af första storleken. På
samma afstånd som Sirius skulle hon vara en stjärna af
endast andra till tredje storleken, på Vegas afstånd af femte
och på Capellas af sjette storleken. I sistnämnda fall skulle
solen nätt och jämt kunna urskiljas med blotta ögat.
Befunne sig solen på samma afstånd som stjärnan Beteigeuze,
hvilken befinner sig på ett afstånd af 141,7 ljusår och tillhör
8:de klassen, men utsänder omkring 1,500 gånger så mycket
ljus som solen, skulle solen vara absolut osynlig för blotta
ögat. Man ser häraf huru anspråkslös solens ljusstyrka,
som för oss synes vara så oerhörd, i själfva verket ändå är,
då den mätes med rymdens mått.
Stjärnornas egna rörelser. För oss synas stjärnorna
vanligen alltid intaga samma plats på himlahvalfvet,
hvar-för vi också kallat dem för fixstjärnor. Fasta stjärnor äro
de emellertid alls icke, de förändra tvärtom läge och flytta
sig, men denna rörelse kunna vi endast upptäcka och
utspana genom jämförelser mellan en stjärnas nuvarande läge och
det läge, stjärnan intog enligt äldre mätningar. Genom
dylika jämförelser har man också funnit, att den klara
stjärnan Arcturus på omkring 2,100 år förflyttat sig 2 y2 fuU’
månsbredder, och äfven hos några andra stjärnor har man
lyckats iakttaga en ansenlig egen rörelse. Sålunda genomilar
Arcturus världsrymden med den kolossala hastigheten af 450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
