Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
VÄRLDSRYMDEN.
järn, kalcium, barium, magnesium, krom, mangan, vismut,
antimon, kvicksilfver och tellur.
Stjärnorna af denna andra klass äro tydligen icke
obetydligt kallare än första klassens stjärnor. Ännu mera
af-kylda torde
de rödaktiga stjärnorna vara, hos hvilka utom
metalllinjerna starka band förekomma i hela spektrum. Till denna
grupp hör det öfvervägande antalet föränderliga stjärnor.
Banden antyda, att hettan i deras atmosfär sjunkit så
mycket, att kemiska föreningar kunna äga bestånd i densamma.
Metall-linjerna tillhöra öfvervägande natrium, kalcium, järn
och magnesium jämte ringa mängder andra metaller.
Till den första gruppen hör omkring hälften, till den
andra omkring en tredjedel af alla undersökta stjärnor. Till
den tredje, påtagligen kallaste gruppen, höra blott omkring
hundra af de ljusare stjärnorna.
I det stora hela visa stjärnorna sålunda samma
beståndsdelar som solen. Allestädes framträder den roll, som väte och
helium äfvensom järn, natrium, kalcium och magnesium
spela. Det kan fördenskull icke betviflas, att vår sol är nära
besläktad med fixstjärnorna och att den såsom stjärna
tillhör andra klassens första afdelning. Liksom hos stjärnorna
finnes för öfrigt äfven hos solsystemet en egen rörelse i
riktningen mot stjärnbilden Herkules, en rörelse, som
uppskattas till omkring 17 km. i sekunden.
Töcken. Ofta träffar man på himlahvalfvet mer eller
mindre vidsträckta gestaltningar, som tydligen bestå af
mycket fint fördelad matria och för den skull erhållit
namnet töcken. De visa ingen egen rörelse, hvarför man har
anledning antaga, att de äro mycket aflägsna från oss.
Under-sökes det ljus de utsända med spektralanalysens tillhjälp
finner man dem antingen visa samma slags spektrum som
stjärnorna, och på denna grund antager man, att de utgöras
af stjärnhopar; eller ock liknar deras spektrum det, som
er-hålles af en gas, och visar några ljusa linjer, hvilka tillhöra
väte, möjligen äfven kväve samt ett ämne, som man hittills
icke funnit likna någon bekant kropp och hvars linje
fördenskull helt enkelt kallas för nebulosalinjen. T några töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
