Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
VÄRLDSRYMDEN.
en egendomlig spiral vriden form, såsom denna i synnerhet
tydligt framträder i spiraltöcknet i Jakthundarna. Här ser
man i midten ett tätare parti, från hvilket en nästan
regelbunden spiral utgår. På några ställen af denna spiral finnas
smärre kondensationscentra, där töckenmaterian tyckes ha
samlat sig till mera lysande bollar. Betraktas ett dylikt
skif-formigt spiraltöcken från sidan, ter det sig spolformigt,
såsom det stora töcknet i Andromeda. Dessa slags regelbundna
töcken synas utgöra själf ständiga system af fixstjärnor,
hvilka ligga på oerhörda afstånd ifrån oss och ha vissa likheter
med solen och i allmänhet med stjärnorna af andra klassen.
Helt annorlunda förhålla sig de verkliga gastöcknen, som
antingen ha form af ellipser af obetydlig utsträckning eller
också te sig såsom ringtöcken, i hvilka de centrala delarna
lyckas vara af annan materia än de yttre. Till denna grupp
höra äfven de oregelbundet formade töcknen, hvilka ofta ha
cn alldeles ofantlig utsträckning och på hvilka töcknet i
Ori-ons bälte är ett berömdt exempel samt anses intaga en yta
af 4,ö kvadratgrader. Låge detta töcken på ett afstånd af
blott en million jordbansradier, d. v. s. ungefär på Sirius’
och Vegas afstånd — hvilket i alla händelser är alldeles för
litet — skulle dess utsträckning vara omkring 5 millioner
större än solens, d. v. s. omkring 800 gånger större
Neptunus-banans genomskärning.
Då Herschel med sitt teleskop upptäckte icke mindre än
2,500 töcken — numer äro omkring 30,000 töcken kända —
och det lyckades honom att sönderdela en stor del i enskilda
stjärnor, d. v. s. ådagalägga, att de bestå af stjärnhopar, blef
den åsikten allmän, att blott man ägde tillräckligt starka
optiska instrument, skulle alla töcken visa sig vara
stjärnhopar. Denna åsikt kan emellertid icke upprätthållas för
gastöcknen. Stjärnhoparna äro för öfrigt också vanligen
grupperade på sådant sätt, att de i sin midt eller på ena
sidan visa en starkare anhopning af stjärnorna, sådan
stjärnhopen i Tukanen angifver.
Töcknen synas icke vara regelbundet fördelade öfver
himlen. På några stallen förekomma de mycket talrikare än
på andra. Förbinder man de ställen, där de förekomma
tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
