Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN.
111
oerhörda kratern; ur alla sprickor i dess lodräta väggar
framtränger en glödande pust och man tror sig midt i
dessa heta ångor flyttad liksom i en smältugn. Nattetid skulle man
kunna tro sig omhvärfd af lågor, och i återskenet från den i
öppningarna skimrande glöden tyckes själfva luften brinna.
Nästan alla vulkaner, som nå en större höjd, uttömma
sitt lavaöfverflöd genom sidosprickor i sina väggar. De
pelare af smält massa, som spänningen hos de i deras inre
sammanpressade gaserna uppdrifver i kraterskorstenen, utöfva
nämligen ett väldigt tryck, och hvarje millimeter, som massan
stiger, betyder en oerhörd kraftutgift, hvilken, under
förutsättning att de ’beräkningar äro riktiga, hvilka geologerna gjort
och som förlägga själfva eldhärden till ett djup af minst 15
km., torde motsvara ända till 36,000 atmosfärer. Det är
sålunda helt naturligt, att en lavamassa, som är tillräckligt
tung för att kunna hålla jämnvikten mot ett sådant tryck,
vida lättare genombryter kraterväggarna än stiger ytterligare
flera hundra meter ända upp till kraterkanten. Jämväl hos
Kilauea höjer sig den sjudande massan endast öfvergående till
den yttersta vallen. Innan den nått bäckenets öfre kant,
börjar dess nivå åter sjunka. Den glödande massan har
nämligen på ett lägre ställe genombrutit den omslutande väggen och
väller fram därstädes som vin ur sprundet på ett fat. Väldiga
massor af flytande sten utgjuta sig därpå öfver sluttningarna,
kraterbäckenet tömmcs, ehuru endast för all efter någon
kortare eller längre tid på nytt fyllas af kokande lava och åter
upprepa företeelsen.
Eruptionsklyftorna i krateröppningens väggar ha en
betydlig längd och bilda, så länge de icke fyllas af lavor eller
andra stenmassor, breda afgrunder, hvilka synas på långt håll
och låta många vulkaner te sig, som vore de klufna.
Vid själfva sin källa är lavaströmmen fullständigt
flytande och rör sig med betydande hastighet. År 1868 såg man en
lavaström röra sig utför Vesuvius sidor med en hastighet af
6 m. i sekunden, hvilket är dubbelt så mycket som den
mäktiga Missisippifloden vid tiden för sitt högsta vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
